Längtan är en del av njutningen

Idag är sista dagen på jobbet innan semestern. Idag kommer jag senare i kväll att ha fyra veckor framför mig för att varva ner och för att ladda mina batterier. Göra saker som jag vill, göra för att det är kul och lite måste. Närvaron i ljuset. Närvaro i där jag är. Lugnet och stillheten. Möten och nya platser. Förhoppningsvis värme och så kortbyxor och bad. En bok eller flera. Äta ute. 

Längtan är en del av det vi vill ha. En förhoppning och en nyfikenhet. Förväntningar. Precis, förväntningar. En massa förväntningar som bygger på den bild jag själv bygger upp om vad som ska hända. Förväntningar som kan uppfyllas eller grusas. Förväntningar och längtan som i sig är en del av njutningen. Jag tillåter mig att ha förväntningar för det i sig gör mig glad. Skulle det sedan inte bli så som jag tänkt mig så blir det på ett annat sätt och det är också ok. 

Förr triggades jag väldigt mycket av förväntningar och förhoppningar. Det var en del av det som drev mig. Jag hade en bild av det jag ville uppnå som sedan blev min drivfjäder. Jag tror jag kickades igång av bara det att det blev ett projekt som skulle genomföras. Allt var ett projekt. Kärlek, barn allt var projekt som skulle göras och uppnås. När jag väl nått mitt mål var det som om mycket svalnade även i det jag uppnått.

Idag ser jag allt på ett helt annat sätt. Jag har en längtan och en förväntan men den tar inte över. Jag kommer ofta dit jag vill men det blir på ett sansat sätt och jag fortsätter att njuta när jag väl är vi målet. Jag finner det som är just i stunden och det gör att varje dag, varje timme ja till och med varje sekund är ett nytt mål.

Mål kan ha en tendens att göra mig besatt. Det är som att allt annat försvinner och just det jag föresätter mig blir mitt fokus.Besattheten har inte alltid varit bra för mig men samtidigt är det en egenskap i mig som jag gillar för den ger mig ett fokus.

Tillåter du dig att längta och ha förväntningar? Vad händer med dig när du kommit dit du vill? Blir du uttråkad och söker nya mål eller vad är det som händer med dig? Kan du njuta i det som är? Eller är det så att du inte vågar ha förväntningar med risk för att det inte ska bli som du tänkt dig och du ska bli besviken?

Idag är en dag min närvaro är fullmatad med nu. Jag längtar till i morgon men är väl medveten om idag.