Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

söndag 10 juli 2016

Mina känslospöken

Jag har i många omgångar tänkt tankar som handlar om hur jag själv bryr mig om andra men andra bryr sig mindre om mig.  Jag har en högre tanke om vad jag gör jämfört med vad andra gör. Jag upplever mig själv bry mig och vara nyfiken på hur andra har det men möter sällan detta från andra när det gäller mig. Det är lite som att stoppa ned en kaffesked i en kaffekopp och röra om. Kaffet är rörelse så länge jag rör om, sedan blir allt stilla. 

Självklart är allt detta en egen föreställning jag har och uppbyggda förväntningar. Jag har en fantasi om hur det ska vara och tror att saker och ting ska kretsa kring mig. Medans andra har fullt upp med sitt eget. 

När jag hade familj och var gift upplevde jag i perioder att denna omsorgen fanns. Jag tog den för given men så här efteråt var det något som jag verkligen gillade. Det fanns en omsorg. Jag kunde ibland också känna i stunder att det blev krävande eftersom den på något sätt gav signaler om motkrav.  

Idag har jag detta i min närhet igen men även nu ibland tar jag detta med uppmärksamheten förgiven. Jag glömmer bort det jag har och ser inte det jag faktiskt har. Jag har egna idéer om hur det ska vara utan att se vad det är som ändå sker. 

Jag tror att det ligger en gammal nyckel och en brist i mig sedan jag var barn som gör sig påmind. En brist som talar om att jag är ensam. Jag får inget självklart. Är det så att jag får något så är det inte av kärlek. Jag hade en massa idéer om vad det var som var fel och gick hela tiden och jagade efter det jag inte fick och då handlade det mer om uppmärksamhet och bekräftelse som jag saknade än om prylar. Denna bristsjukdom agerar jag fortfarande utifrån som om jag fortfarande var "sjuk". Som att fortsätta klä på sig kläder som om det var vinter fast det blivit sommar.

När jag sätter ord på vad jag känner så blir saker och ting ibland annorlunda, även detta. Det är som om den negativa kraften avtar och det som kändes känns mindre och ersätts av nya nyupptäckta känslor mer positiva än de tidigare. 

Låser du dig ibland i dina egna känslor som du enbart låter bli bekräftade istället för att sätta nya ord på det som sker för att ändra din känsla? 

Idag är en dag jag inte tar mina negativa känslor förgivet utan ifrågasätter det jag känner genom ord. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948