Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

onsdag 27 juli 2016

Mitt besvärande jag behöver en kropp

Vi har goda sidor och vi har mindre goda sidor. Det är en del av livet. Vi säger och gör saker vi ångrar. Vi tänker saker som inte är bra för oss. Vi skapar miljöer som väcker gamla besvärande känslor eller odlar nya. Vi använder oss av vår inre kraft till att förgöra oss själva. 

Till vilken nytta och vad ska allt detta leda till om det ändå gör oss så illa? 

Vi behöver dessa besvärande krafter när det handlar om liv och död. Vi behöver beteendena för att överleva. Problemet är att vi generellt sällan utsätts för risken att dö. Kraftens finns där men livet idag ser inte ut som det gjorde för mer än 60 000 år sedan. Krafterna lever dock kvar och jobbar i oss. Tränar och försöker hitta objekt. Skapar rädslor för att få utlopp för  sin förmåga. Ofta lyckas kraften också att skapa precis vad som behövs för att bli den kropp han eller hon vill vara. 

Vi lär oss tidigt att urskilja jaget i oss som gör skillnad på mig och dig. Jag heter. Jag är. Jag gör. Vi lär oss att tala om mitt och ditt. Vi skapar ord som ett besvis på att vi finns. Ord som är påhittade bokstäver allt för att identifiera oss. 

Ur detta byggs vårt ego sakta upp. Vi är överlevare. De som inte är kraftfulla nog kommer att dö. Egot bygger upp sin kunskap om att överleva på historien och vad den lärt. Allt samlas i hjärnans minnesbank för att minnas vad som är vän och vad är fiende. 

Med detta som bas skapar vi vårt liv. I bakgrunden finns kärleken som är dess motsats. Kärleken som mer ser till nyttan av samarbete, gemenskap och fred. Kärleken som ser till frid och ro. Kärleken som mer talar om an andlighet och den kännande inte kropp än tänkandet.  Kärleken som söker sinnligheten, gottgörelse och acceptans än viljan att hitta en motsats. Kärleken som inte behöver vinna eller ha rätt. Kärleken som aldrig söker hämnd och förklaringar. Kärleken som söker sin styrka innifrån och ut istället för att bekräfta sig själv utifrån. Kärleken som vet att allt som behövs redan finns oss den själv och att viktiga saker kommer att komma till den när det är aktuellt. Kärleken är kampens motsats. 

Vi behöver båda dessa krafter men vi behöver lära oss att hitta de rätta portionerna. 

Kärleken är så svår att bejaka. Det är så lätt att stiga in i egots kraft och befästa att jag finns. Jag har under hela min uppväxt hela tiden arbetet för att befästa och bekräfta min egen existens och närvaro. Det har skadat mig. Jag förlåter mig för det. 

Vilka proportioner vill du sträva efter? Inget är gratis, arbetet är just ditt eget.

Idag är en dag jag ser båda mina ytterligheter men vågar välja det som totalt sett är bäst för mitt andliga själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948