Det jag borde och inte borde ha sagt

Jag trodde du skulle. Jag tänkte att du förstod. Jag tänkte du visste. Nu tror jag att han tänker...Jag känner att detta kommer att bli kaos. 

Vi utgår ifrån att den andra vet saker om oss utan att egentligen tala om vad vi vi själva tänker och känner. Mej veterligt är det ingen av oss som är tankeläsare. Detta betyder att det vi tänker eller känner kan den andre omöjligt veta något om vi nye tala om vad som sker inne oss. Vi har ingen chans annat än att gissa vad den andra tänker eller känner och när vi gissar kan vi med säkerhet veta att vi kommer att ha fel på ett eller annat sätt. 

Detta låter ju enkelt. Det vi känner eller tänker berättare vi för de vi vill ska veta för att det inte ska bli missuppfattningar. Samtidigt vet vi att det kan vara svårt att berätta sådant vi själva tänker och känner i rädsla för reaktioner. 

Samtidigt att inget säga och det faktum att den andre inte är tankeläsare innebär att jag processar allt inom mig själv och skapar fantasier som inte har med verkligheten att göra. 

Eftersom andra inte är tankeläsare och vi själva är hemliga samlar vi istället alla våra föreställningar inom oss själva och skapar på det sättet ytterligare tankar och känslor som vi får svårt att hantera. 

Der kan bli en briserande bomb som exploderar eller imploderar och där både vi själva och andra kan bli skadade. 

Jag vet att jag ibland i vissa sammanhang håller vissa saker inne i mig alldeles förlänge samtidigt vet jag i stunder att jag ibland behöver hålla inne mina hästar mer än vad jag gör. 

Hur hanterar du dina egna reaktioner inne i dig? Är du en person som håller inne vad du tänker och känner alldeles för länge eller är du en person som reagerar lite för snabbt ibland? 

Idag är en dag jag funderar och känner efter vad jag borde ha sagt för länge sedan och det jag kanske aldrig borde ha sagt.