Avundsjukan är som att inte ha segrat i ett lopp utan kommit på sista plats. Som om någon vunnit och jag förlorat och vinnaren har därmed tagit hem hela vinsten. Alla andra passerar bakdörren.
Varje gång jag fastnar i denna typ av funderingar så tillåter jag mig själv att plocka fram bitar av det förgångna i form av förluster, skuld, skam och sådant som varit. Jag pressar in det i mina känslor och i mina tankar. Jag tycker synd om mig och känner mig utanför. Jag får tendenser att peka på andra ich skylla ifrån mig även fast jag självklart var en del i varför det blev som det blev.
Just att hitta mina sammanhang är något som jag har med mig från barndomen. Jag tror jag saknar sammanhang och jagar förtvivlat efter att få mina egna sammanhang. Jag ser inte det jag redan har utan jag ska hela tiden hitta nya och förluster blir ett problem för mig. Avsked från prylar och avsked från personer som känns viktiga kräver utrymme i mig.
Vägen ur denna typ av funderingar ich känslor är att hela tiden påminna sig om i vilken tid jag lever i. Jag lever här och nu och det som varit har varit och finner ingen väg tillbaka. Inventera det jag har och sluta fokusera på det jag förlorat eller det jag ännu inte har.
Jag har nya sammanhang, kanske fler än vad många andra har. Det är oviktigt men bara för att påminna mig att vara nöjd i det som har och att jag definitivt inte behöver släcka mer törst. Det som kommer till mig kommer tull mig sinom tid.
Kan du ibland känna att du fastnar i en tanke eller en känsla som gärna vill återkomma och det är händelser som gärna låter dig påminna dig om detta.
Idag är en dag jag tänker och känner det som kommer till mig men låter det passera. Jag påminner mig att jag i varje stund har det bra och är tacksam för det som möter mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948