Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

torsdag 25 augusti 2016

Vi packar skit

Vi packar skit. Packar skit hela livet. Packar sådant som kränkt oss eller gjort oss rädda. Packar sådant som fått oss ur balans och sådant som inte har med kärlek att göra. Vi packar och samlar på oss allt, hela livet. Vi ältar det vi packar och vi åter känner gammalt som vi packat. Vi blir fortsatt rädda och vi blir fortsatt ur balans. Vårt fotfäste blir skört. Vi packar och vi packar upp, om och om igen. Har vi blivit ordentligt svikna en gång som smärtat är vi snabba på att spara detta minne och skapar rädslor att inte bli svikna igen. När vår självkänsla fått utstå allt för mycket angrepp slutar vi tro på oss själva och packar minnen som bekräftar att vi inte är någon som har något av värde. Vi packar minnen och vi bygger upp torn av frustration och ilska. Vi packar och blockerar oss för det som sker här och nu. Vi minns och vi slutar att tro på oss själva. Vi packar hårdare och vi blir hårdare och sluter det inom oss. Allt håller vi inom oss. För att kaoset inte ska bli allt för hopplöst att bära skapar vi egna regler för att få kontroll. Vi skapar regler som ska få oss att inte göra fel. Vi är livrädda för att göra fel samtidigt gör vi fel hela tiden. Våra regler skapar besvikelser när vi ser att andra inte följer våra regler oavsett om de är uttalade eller inte. Vi är fångade i oss själva fyllda av allt vi packat. Vi är som en bomb eller en tryckkokare som när som helst kan explodera. Vissa av oss sipprar ut småexplosioner andra fortsätter att packa i det redan sprängfyllda kärlet. Några förgör sig inifrån.

Men, det kommer en dag när vi inser att vi packat nog. Jag lovar, den kommer men däremot vet jag inte när den kommer. Men det kommer en dag när vi inte längre orkar med vårt eget beteende. Den dagen när vi får tillräckligt med konsekvenser av vårt packande. Dagen när vi är beredda att göra på ett annat sätt. Först då klarar vi av att ta nästa steg. Först då är vi beredda att möta våra rädslor och hitta vår väg. Vägen som leder oss mot något annat. Vägen där vi frigjort oss från de rädslor vi burit på under så lång tid. 

När vi erkänner för oss själva att vi blivit vårt eget hinder och när vi erkänner att det i själva verket var vi själva som fört oss mot ravinens kant. När detta blir uppenbart förstår vi direkt hur vi ska ta oss därifrån eftersom vi då äger hela problemet och inte är beroende av någon annan. 

Jag hittade den vägen när jag vågade be om hjälp och jag vet att det finns en väg även för dig. Var din väg leder och var den finns vet jag inte men jag vet att den finns.

Packar du skit och är på väg att explodera eller implodera?

Idag är en dag jag känner tacksamhet för att jag är medveten om vad jag bär på och hur jag kan göra för att frigöra mig från det jag tidigare packat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948