Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

tisdag 30 augusti 2016

Vår rustning kan döda oss

På medeltiden hade riddare tunga rustningar för att kunna skydda sig från hugg och slag. Skydd som skulle göra det möjligt att överleva ett fältslag och kanske till och med vinna. Riddare på häst hade ännu tyngre rustning, så tung att om de ramlade av hästen hade de stora svårigheter att röra sig vilket kunde leda till att de på grund av sin rustning dog eller skadade sig svårt av fiendens vapen. De som vann och överlevde var de som var duktiga i strid, var rustade på ett smidigt sätt och samarbetade. 

Vi bär alla på olika tjocka rustningar. Rustningar som vi satt på oss av olika skäl och som vi tänker ska skydda oss från yttre hot och ibland även hot från oss själva. Rustningar som kan bli så tunga att de hindrar oss att leva ett anständigt liv och det liv vi önskar leva. Rustningar som ökar vår risk att möta hotet istället för att minska, på samma sätt som riddarnas rustning. 

Vi är känslomässigt begränsade, jagar bekräftelse i rädslan för att bli ensamma, vi har städmani eller tränar som besatt, som upptar allt för stor tid. Vi vågar inte möta människor eller får beteenden som gör att vi inte litar på oss själva. Vi bedövar oss i rädslan för vår egen smärta. Vi undviker att göra saker i rädslan för att åter igen känna. Vi skapar röstnivåer eller bygger oss starka för att skydda oss eller visa hur svaga vi är. Vi blir förövare, offer eller nitiska hjälpare. Allt för att skapa de rustningar vi tror vi behöver för de monster och fiender vi ser. Rustningar som alla leder oss längre bort från oss själva och mot de mål vi vill undvika. Vår egen längtan efter kontroll blir samtidigt vår sakta undergång.

Min övertygelse är att vi alla har drag av detta. Vissa så tydligt att det blir lätta att se det även för andra eller så inbakat och obemärkt att det blir svårt att märka. 

"- Nej jag har inga problem i livet utan lever mitt liv precis som jag vill." 

Med ett tränat öga finns det ofta mängder av saker att se och beteenden att sätta samman till ett sammanhang. Det är just detta vi ser när vi själva börjar att reflektera. Men så länge vi inte lider av det vi inte ser så är ju ingen skada skedd. Ingen mening att laga en båt som fortfarande verkar flyta och där vi inte tycker att den läcker.

Jag hade mängder av rustningar som jag successivt börjar att ta av mig. Några finns fortfarande kvar, en del ser jag inte en del kan jag skönja.

Hur ser dina rustningar ut och vad gör de dig?

Idag är en dag jag väljer att klä av mig naken för att möta mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948