Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

måndag 27 mars 2017

Döden är en möjlighet

Det är uppenbart. Vi kan komma att dö, när som helst. Vi vet inte och ingen kommer undan, alla ska vi dö det vet vi med säkerhet. Först när vi inser detta kan vi börja leva på riktigt. Börja leva just här och nu. 

Jag håller på med släktforskning, ett gammalt intresse som jag väckt till liv igen. I mitt arbete och den sammanställning jag gör, har de flesta nästan alla avlidit. De föds och sedan dör de och där emellan händer det något. Det blir en historia. De växer upp, får ett jobb kanske ett yrke. De kanske gifter sig och de skaffar kanske barn. Det senare en förutsättning för att jag ska sitta här idag och kunna skriva denna blogg. Det händer något i historien som skapar just detta jag har idag. Men alla som bidragit till detta har dött. En del har dött ofödda eller odöpta och en del dör unga. I en familj dog två barn tidigt av olyckshändelser. Den andra fick bära den förstas namn. När den andra dog av en olyckshändelse fick den tredje pojken som föddes bära samma namn som de två första. Vi lever och sedan dör vi.

Nu sitter jag här på tunnelbanan och inget säger att jag verkligen kommer att komma ända fram till jobbet. På vägen dit kan allt hända. Sannolikheten är däremot stor att jag kommer att komma ända fram och arbeta min dag men det är definitivt inte självklart. 

Jag vill inte lämna saker ogjorda och jag vill inte lämna efter mig orätten eller en dålig känsla. Vad sa jag? Vad kände hon?  Vad onödigt att säga det jag sa! Jag borde säga och jag borde göra.... Jag ska nästa gång... Jag måste komma ihåg att höra av mig. Sedan ska jag göra det jag vill, nu måste jag skynda mig.

Tänk om denna dag var den sista dagen i mitt liv. Hur skulle jag då välja att leva? Vad skulle jag göra. Vem skulle jag träffa? Vad skulle jag välja att säga till de människor som jag har omkring mig?

Om jag väljer att tänka att denna dag kan vara den sista dagen i mitt liv kan mina val komma att se annorlunda ut. Det är inte omöjligt att jag kommer att göra andra prioriteringar och att jag håller inte eller utvecklar det som jag just för stunden håller på med. Idag kanske inte blir i morgon då är det inte värt att tänka på igår.

Dagarna är räknade från den stunden vi blir till, hur långt vi hinner räkna till är däremot obestämt och oklart. Jag vill inte låta min dag vara ofullbordad i tron att morgondagen ger mig en ny chans.

Hur duktig är du på att leva ut ditt liv idag istället för att vänta till i morgon?

Idag är en dag  jag lever för i morgon kanske jag inte längre finns. 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948