Sommaren har skapat tid att möta egot

Sommaren i år har skapat mig möjlighet att tänka och känna. Huvudet har flödat av tankar och brus som jag haft fullt kör med att hålla borta. Mitt onda Ego har haft kalas men inte fått det lätt. Dagar har han gått ut med seger men många dagar har han gått iväg som en förlorare för att han inte alls blivit matad! Det är när jag matar dett onda egot med onda tankar som det onda egot trivs och får sitt lystmäte! När jag matar mitt goda ego blir det balans och de står båda sida vid sida. Min mentor gav mig följande tänkvärda checklista. När jag gör följande blir det dåligt med mat för det onda egot: - slutat ta illa upp - sluta bli stött - sluta känna mig kränkt - sluta behöva "vinna" - sluta behöva ha rätt - sluta vara överlägsen - sluta vilja ha mer - sluta oroa mig för mitt rykte - sluta tyck synd om mig - sluta framhäva mig Jobbar jag med detta varje dag och är uppmärksam i mitt varande får jag en bra balans i livet!

Pojkar ska få mer bidrag för att börja lära sig läsa bättre!

Pojkar ska få möjlighet att lära sig läsa bättre än vad de gör ! Dubbelt så många killar jämfört med tjejer, i Sverige har underkänt i svenska! Under många år har det satsats på tjejer i olika syften. Man har tyckt att män senare i arbetslivet ändå klarat sig bra där av ingen hjälp tidigare! Även i våra fängelser och i brotts- och missbruksstatistiken kan vi se att männen "lyckats" bra och är i allra högsta grad överrepresenterade! Jag tror att vi män på samma sätt som kvinnor behöver få all hjälp vi kan få för att klara livets skola . Det jag lär ut om att ha balans i livet är något som alla barn skulle behöva lära sig i skolan om inte tidigare. Lära sig att jag blir det jag tänker och att lära sig att har jag balans mellan mina tankar, mina känslor och mina handlingar har jag större chans att leva här och nu och må ganska bra! Hade vi fått lära oss detta tidigt hade mitt typ av arbete inte behövts i lika stor utsträckning som det gör i dag! Hjälp vårs barn både små barn och vuxna barn att få lära sig att älska sig själva, där börjar och slutar allt liv !

Vi vill förändra oss men vi vill inte göra jobbet !

Vi vet ofta vad vi behöver göra för att må bra! Är vi lite överviktiga behöver vi äta mindre, har vi dålig kondition behöver vi träna mer, har vi ont i ryggen behöver vi gå mer, är vi törstiga dricker vi, har vi hosta som rökhosta och röker behöver vi sluta röka!

Vi vet ofta vad vi behöver göra men vi gör det inte! Varför är det så? Vi vill bli av med besvären men vi vill inte göra jobbet! Min erfarenhet med terapi är att det är många kallade och hör av sig men få som fullföljer och faktiskt slutgiltigt förändrar sin situation! Varför är det så?

Jag tor att det mycket handlar om att vi i te fattat ett beslut att förändra! Vi vet vem som kan hjälpa oss men vi har inte fattat det beslut som behövs för att sedan gå till handling.

Vad jag tror detta har att göra med är att vi inte fått tillräckliga konsekvenser av vårt problem och att vi kanske troligen fortfarande har rillräckliga fördelar av att ha kvar problemet! Vi har så kallat "sjukdomsvinster"! Vi har fördelar som överväger nackdelarna. Rökningen ger oss en kick vi inte vill vara utan! Maten ger oss en ångestdämpning, drogen ger oss en kick och ett lugn osv osv.

Vi får känslor som vi vill ha kvär och står ut med konsekvenserna av att ha problemet. Ett tag till...

När vi är mogna då är vi också beredda att göra jobbet men så fort vi kommit på en acceptabel nivå igen så blir vi lata och vill ta genvägar och det leder på sikt tillbaka till där vi startade. Egot får som det vill.

För att kunna starta behövs en egen vilja men för att behålla en förändring behövs rutiner och det handlar om att vara konsekvent och det handlar om att arbeta med sig själv.

För min del så sker det arbetet varje dag.

Varför känns det viktigt att minnas från förr?

Sitter och tittar på ett program från Vällinge och dess uppbyggnad. Mycket är bilder från 50- och 60- talet. Jag känner igen, jag tycker om det jag ser och får känslor för det som var. Det är bekant, jag kan känna in hur det var, vilka känslor jag hade då och det får mig att minnas både goda saker och mindre goda. Känslor väcks upp i mig. Det jag lär mig är att det är något som var med känslor jag hade då i det som då var. När jag kommer tillbaka idag kan jag se att känslorna finns kvar. Jag är främmande i det nya. Det är kulisser som inte är jag. Historien var bl.a min trygghet då men är det inte idag. Idag är det ny trygghet som jag behöver söka, i mig själv inte i det yttre. Inte ens då fanns det i det yttre utan det väcker bara minnen trygga eller otrygga. Minnen är historia där jag inte ska låta mig luras att dagens sanning finns. Det kanske fanns då men kanske är det så att inte ens det är sant! Jag lever här och nu och där finns min kärlek och mina rädslor. Där tänker jag, där känner jag och där gör jag. Historien där kände jag där tänkte jag och där gjorde jag.

Vissa har det redan i sig!

Jag har haft möjlighet att träffa människor som har det fattigare än vi och har för vana att klara sig ändå. Kunde även se det i ett program i TV 1/2 när några kvinnor ensamma åker och bor i andra kulturer långt in i djungeln eller högt uppe avlägset på en platå. Människor som är vana vid det enkla och vana att klara upp sin situation utifrån det lilla de har äger en viss förmåga. Förmågan att leva i nuet. Förmågan att ha tillit och inte oroa sig för varken det som varit eller det som ska komma. På ett naturligt sätt finner de självklart att om de är i här och nu så är det också där de hämtar kraft. De har varken tid eller råd att låta gårdagen prägla dagen eller oroa sig för framtiden. De har fullt upp med att ordna nu situationen. Buskapet om samtliga kvinnor får med sig i denna TV- serie och de människor som jag mött är att de lyckas vara tacksam för det de har. De är tacksam i stunden och gläds åt det som finns i stunden så länge de har det. Det finns ingen självklarhet att de har det en stund senare utan här och nu är det.

Vi har mycket av att lära från alla kulturer det vi själva tappat på resan och gör att vi saknar en massa nycklar som jag förstår att vi alla haft från starten men tyvärr tappat. Vi vet inte var vi tappat dom och än mindre hur de ser ut ibland.

Vi satt och fikade idag och kom i språk med en man som satt med sin syster. Mannen var kanske 70 år vars hustru hade dött för 10 år sedan. Vi kom ganska snabbt om att tala om livet på nått sätt när han nämnde att han var änkeman. Snabbt insåg jag att han satt fast i detta och i 10 år valt att sörja henne. Han hade valt att inte leva sitt liv idag och uppskatta det han hade här och nu. Bl à sin syster och sina två nu vuxna barn och säkert även barnbarn. Bara vi talade om hans fru, kom hans känslor fram igen, det vibrerade under ytan! Det går att ha mycket tankar och analys omkring varför han hade det på detta sätt men jag blev ganska säker på hur hans liv gestaltat sig, vilken kvinna han valt osv. Det som däremot känns odiskutabelt är att lösningen ligger i att vara i detta bekanta nu och inte som denna man i det förflutna där han saknade mening med livet idag utan egna visioner syften och mål. Vi lämnade honom och jag hoppas att han inte står ut längre med det liv han har och väljer att söka den hjälp som finns!

När vi är barn hjälper våra föräldrar eller andra vuxna att visa hur livet ska levas. De ger oss de verktyg de fått i sin uppväxt och som de funnit i sitt liv. Har de haft medvetna föräldrar och att de själva levt medvetna så får även vi som barn del av detta som vi sedan för vidare till våra barn ! Vi ärver personligheter . Oftas blir detta bra eller tillräckligt bra för att vi ska ha ett bra liv. Ibland blir det mindre bra på det sättet att det får konsekvenser som vi har svårt att hantera ! Vi ärver våra föräldrars brister och beteenden och inte sällan gör precis som de har gjort. Hur skulle vi som barn kunna lära oss annorlunda när vi fått just detta av dom? Har våra föräldrar inte lyckats leva i en bra relation lär vi oss det och har de svårt med sin egen självkänsla hur ska de då kunna lära ut nått annat? Vi ärver beteenden och vi ärver resultat som våra föräldrar uppnådde både de bra och de mindre bra . Den energi vi fick den för vi vidare. Fram till att vi är vuxna är det svårt att fatta andra beslut, även fast det går ibland. Men när vi är vuxna då äger vi beslutet. Vi kan alltid fatta ett beslut som tillför ny och annan energi som går i en annan riktning. Vi kan fatta beslut att sluta förvalta ett gammalt arv av dålig självkänsla, missbruk och t.ex att stänga av våra känslor. Sluta föra vidare våra föräldrars olika symtom som en del av deras nedärvda karaktäradefekter. För att klara detta behöver vi vara villiga och öppna till förändring. Oftast sker detta då vi själva upplever att de nedärvda beteendena får för stora konsekvenser för oss själva. Jag fattade tidigt i mitt liv att jag ville göra på ett annat sätt, ändå föll jag igenom för jag skulle göra det på mitt sätt. När jag upptäckte att mina konsekvenser blev för stora vågade jag be om hjälp vilket gör att jag idag brutit en lång kedja av nedärvda beteenden och karaktärer. En del har jag accepterat att jag har en del har jag valt att ta bort. Detta skedde för att jag till slut vågade att be om hjälp för jag insåg att jag saknade den kunskapen om mig själv.

Hur lätt är det inte att låta andra påverka min känsla

När jag skulle beställa en hyrbil här för några dagar sedan blev jag så oerhört irriterad. Samtalet begränsade mig och för varje minut jag pratade kostade det mig 3 kr. Att det tickade kronor och att det jag skulle beställa blev dyrt och inte fungerade som jag önskat och som det tidigare gjort väckte så starka känslor i mig. Jag blev verkligen inte mitt bästa jag utan uttryckte min besvikelse och mitt missnöje.

Det som förvånade mig var att det väckte så starka känslor hos mig och att jag tillät mig att något utanför fick beröra mig så mycket.

Efteråt kunde jag konstatera att min känsla av maktlöshet som jag känt tidigare i livet var precis det som väcktes till liv igen och fick mig att reagera så starkt . Jag upplevde något i det förflutna som triggades av mitt samtal som definitivt inte hade med biluthyrningsfirman att göra.

När känslan av detta fanns kvar beslöt jag mig att aggera och skrev ett beklagansmail till bolaget flr att få ur mig lite ilska. När jag gick på lunch pyste jag lite om att att jag var arg men inte om vad men at jag förvånades över min känsla.

Att jag aggerade var ett bra sätt att leda energin vidar. Att tala med någon annan om min känsla ver ett sätt att pysa ut.

När jag kom tillbaka från lunch fick jag ett samtal där jag fick besked att den bil jag skulle hyra inte fanns men at de skulle undersöka vidare. Detta slutade i att jag fick en billigare bil som var större och att jag t o m kunde säga att jag var tacksam för att det blev så bra. Min känsla var inte kvar utan jag kunde syra den till något helt annat vilket gjorde att jag nu har en positiv känsla igen för företaget. Känslan kom vid deras, i andra mötet mycket hjälpsamma och förstående bemötande jag fick. Sedan råkade det bli en billigare bil men det var sekundärt.

Känslan som vilade kvar

I går så samlade jag ihop resterna av en tidigare relation. Det var en del saker som fyllde en hel släpkärra som jag fick med mig. Många saker som jag tidigare flyttat till detta ställe flyttade jag i från och det mesta var orört. Förstår inte att jag samlar på mig allt detta. Nå väl. När jag var på väg hem i bilen så kom bara känslan över mig och jag blev ledsen. Känslan att nu nu var det helt slut. Jag hade inga förgreningar och fästen kvar. Inte för att jag ville tillbaka men det låg en vilande känsla av sorg jag inte fått tag i tidigare. Jag kände mid ledsen men glad att jag fick tag på den känslan och glad att jag kunde se vad den stod för. Förstod också att det kanske var just av den anledningen som jag dröjt kvar en del av mina saker för att jag inte riktigt var klar med känslorna omkring att vi bröt relationen. Även detta är jag och det gör mig tacksam.

Nu- att vara i den smala korridoren nu

Det är så tydligt efter varje dag varje timme varje minut jag söker svaret på mina egna frågor att det är i nuet jag ska söka det. Att undvika "DÅ" och undevika oron i "SEDAN".  Här och nu! Har jag problem nu? Vad är problemet just nu. Om jag har problem så är det oftast i framtiden i morgon om en vecka, om ett år. Kan jag försörja mig, komemr jag att vara ensam i livet osv. De frågorna har sin lösning i deras nu men inte nu för just nu har jag inte det problemet. Man brukar säga att i problemet ligger lösningen på mina problem. Om det är en sanning så är det också när problemet uppstår som jag har en lösning eller lösningen kommer till mig. Att i förväga oroa mig för sedan blir att oroa mig en gång för mycket, det kommer liksom igen.

Om jag väljer att vara i den smala korridoren som är här och nu och bara ta in inte fördömma så brukar det vara så att jag just i denna stund inte har några problem. Har jag vänner som inte hör av sig längre, ja då är et antingen DÅ att jag inte är älskad och en gammal film i mig väcks eller så är det min oro för framtiden om att jag kommer att bli ensam t.ex. Hur var det har jag gjort något som gör att hon inte hör av sig osv. Men här och nu då ser jag ... jaha ... hon hör inte av sig. Ok då vet jag det och utifrån det får jag göra mina val mina handlingar.

Om vi alla kunde välja att bara vara här och nu så skulle vi leva ett mer kärleksfullt liv där vi skapade vårt sedan. Hur många gånger har vi inte tänkt: - När det händer då...När detta sker då... osv...Var tacksam för det du har idag för det är just idag som du lever.

Olika konflikstilar styr men också lär oss om oss själva

Konfliktstilar
Konflikthantering kan du sköta på många olika sätt. Beroende på vad du önskar få ut av en konflikt kan du välja olika förhållningssätt till konflikten. Det finns fem olika sådana förhållningssätt. De brukar kallas konfliktstilar.

De flesta av oss har en tydlig preferens för en eller två konfliktstilar vilket gör att vi vanemässigt använder en konfliktstil även när den inte ger oss vad vi behöver. Du kan förbättra din förmåga att välja konfliktstil genom att lära dig mer om konfliktstilarna, reflektera över vilka du har svårt respektive lätt för och öva dig på de som tycks svåra. Det hjälper dig bryta gamla relationsmönster och hantera konflikter bättre, för dig och människorna omkring dig.
De fem konfliktstilarna

De 5 konflikstilarna: kamp, undvikande, kompromiss, samverkan och anpassande:
- Kamp strävar efter att tillgodose det egna intresset utan att ta hänsyn till den andres intresse.
- Den undvikande stilen innebär att man inte engagerar sig vare sig i det egna intresset eller i den andres intressen.
- I kompromissen engagerar du dig halvdant i bådas intressen. Resultatet blir att båda får en del av vad de vill men ingen får precis vad de vill.
- Samverkan innebär att du visar stor omsorg både för dina intressen och den andres.
- Med en anpassande stil visar du stor omsorg om den andres intressen men ingen om dina.

Det finns alltså fem typer av agerande i en konflikt beroende på hur vi väljer att förhålla oss till våra egna och andras intressen.

Kamp
Kamp är konkurrens, tävlande och styrande. Kamp är att kämpa om det som är viktigt för dig själv utan att ta hänsyn till andras behov.Kampen är en maktorienterad konfliktstil där man använder sin makt för att vinna konflikten. Makten kan komma av ens position, roll, att man kontrollerar resurser eller att man har för förmåga att orsaka konsekvenser. Ofta är det en mellanmänsklig förmåga som att vara bra på att föra konflikt. Kanske är man bra på att argumentera, sura tills man får vad man vill eller att på ett rakt och tydligt sätt säga vad man behöver.

Att använda kamp kan vara att stå upp för sig själv, säga ifrån, hävda sina åsikter, markera sina gränser, stå för det du tror på, övertala, kräva, tävla, kontrollera, fatta beslut, instruera o.s.v. Det finns ett brett spektrum av sätt att kämpa.

Man brukar säga att kamp prioriterar egna intressen framför relationen. Du vinner på någon annans bekostnad. Den andra förlorar och är förmodligen inte lika nöjd med utgången av konflikten som du är. Ingen tycker om att bli överkörd, utnyttjad eller förbigången. I längden tär det på relationer om du ständigt kämpar för vad du vill utan att ta hänsyn.

Att i bli överkörd leder till minskat engagemang och samarbete. Du riskerar göra andra passiva, omotiverade och frustrerade. I längden kan människor som ständigt blir överkörda få minskad självrespekt och bli deprimerade. Det kan å andra sidan stärka din självkänsla att kämpa mot andra. Inte minst tenderar ilska och aggression stärka självkänslan och förmågan att ta för sig.
De flesta människor uppskattar om någon annan tar ansvar och visar ledarskap ibland. Att du ser till att få din vilja fram kan vara uppskattat. Det ger ju om inte annat den andra friheten att slippa ansvar och du bidrar med dina tankar och känslor.

Kompromiss
När du kompromissar visar du inte lika mycket omsorg om ditt eget intresse som om du använder kamp. Du visar inte lika stor omsorg om den andras intresse som när du anpassar dig. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa. Ni uppnår inte samma gemensamma fördelar som med samverkan, men inte heller samma ömsesidiga förlust som i undvikande.Att kompromissa kan vara en mycket bra metod för att skapa gemensamma lösningar. Att gå från kamp till kompromiss kan vara en stor framgång. Men det är alltför vanligt att framhålla konfliktstilen kompromiss som ett ideal.

Problemet med kompromisser är att de precis som alla konfliktstilar, förutom samverkan, skapar vinnare och förlorare. När utgångspunkten är att parterna behöver göra avkall på sina intressen ställs de mot varandra. Motsättningen minskar radikalt förmågan att skapa bra lösningar efter som den förstärker negativa konfliktmekanismer. Tilliten sjunker, förmågan att förstå varandra minskar, viljan att arbeta fram lösningar för bådas bästa minskar och motsättningarna ökar. Både förmågan och viljan att skapa kreativa lösningar som bygger på ömsesidig förståelse minskar.

Även om kompromiss är bättre än kamp för relationen är det inte den mest eftersträvansvärda konfliktstilen. Kompromisser har en tendens att skapa sämsta gemensamma nämnare. Ingen får riktigt vad de vill utan får nöja sig med något som de är halvnöjda med men som åtminstone inte heller gör den andra helt nöjd. Risken är stor att du försummar möjligheter att skapa lösningar som tillgodoser bådas intressen om du förväntar dig att behöva kompromissa.

Undvikande
När du använder den undvikande konfliktstilen tar du varken hänsyn till andras intressen eller dina egna. Precis som namnet antyder undviker man konflikten, ingen får vad de vill och konflikten löses inte utan finns kvar.Som undvikande får man främst makt över konflikten genom sin förmåga att avstå från att föra konflikt. Du kan undvika själva konfliktsituationen genom att gå därifrån, diplomatiskt ignorera ämnen den andra tar upp, skjuta upp att konfrontera motparten tillfälligt, vara otillgänglig eller visa likgiltighet.

Som undvikande prioriterar du vare sig dig själv eller den andra. Både relationen och du blir lidande. Att använda undvikande kan vara att helt ignorera en konflikt. Om du verkligen vill förvägra den andra sina intressen kräver det förstås att den andra verkligen är beroende av din medverkan. Annars kanske de löser konflikten utan din inblandning.
Undvikande kan bli ett sätt att lägga locket på och undertrycka en konflikt som skulle behöva hanteras eller vara ett utslag av konflikträdsla som hindrar dig från att ta itu med sådant som egentligen skulle behöva redas ut. Det kan i längden tära på självkänslan och bygga upp negativa känslor.

Även om du undviker att ta tag i konflikten, så är det inte säkert att konflikten tar en paus inom dig och den du är i konflikt med. Konflikten kan ligga och gro och växa inom någon av er för att explodera igen vid ett senare tillfälle, kanske kring ett nytt ämne som är infekterat eftersom ursprungskonflikten inte reddes upp.

Anpassning
I anpassning är omsorgen om den andras intressen stor och omsorgen om de egna intressena låg. Att anpassa sig är att ge upp sina intressen och låta den andra vinna.Anpassning är vare sig självhävdande eller samarbetsvilligt, det är motsatsen till att tävla. Att anpassa sig kan vara att, hålla med, stödja, erkänna fel, ge sig, vara osjälvisk, låta andra ta ansvar och fatta sina egna beslut, sudda ut skillnader eller att lyda någon annan.

Anpassning antas innehålla ett element av att vara engagerad i relationen. Att bry sig om andras intressen tenderar att minska mellanmänskliga spänningar. Under en tid fungerar det säkert att minska problemen i en relation genom att ge efter för andras önskningar. I förlängningen är det dock ingen god strategi.

Eftergivenhet som strategi är riskabel. Anpassning för att få karriär, kärlek eller uppskattning blir en fälla. Och medan den inre känslan av att andra har skuld till en växer får man allt svårare att få vad man behöver. Överanvänd leder anpassning till bitterhet, depression, beroende och att man inte växer som människa. De som är mycket konflikträdda har sällan tillfredsställande relationer. Även om relationerna är goda får de ju inte själva vad det behöver. Ett överdrivet anpassande tenderar också läcka ut som negativa känslor på ett eller annat sätt.

Medveten anpassning stärker självkänslan och är för de flesta en positiv upplevelse. Det finns många goda anledningar till att anpassa sig. Altruism och omtanke är ett par. Att du inser att du har fel och att du borde ge dig för den andra är andra.

Samverkan
Samverkan visar maximal omsorg för både egna och andras intressen. Samverkan betyder därmed en strävan mot att båda parter ska få sina intressen tillgodosedda. Det är därför den kallas vinna-vinna för att särskilja den mot de andra konfliktstilarna där konflikten är något som bara ena parten kan vinna.Samverkan brukar innebära en gemensam problemlösning. Konfliktstilen kan innebära att både vara självhävdande och bjuda in andras åsikter, att välkomna skillnader, reflektera över styrkor och svagheter i olika perspektiv. Det finns i allmänhet ett inslag av kreativitet i problemlösningen där 1+1=3. Det är i förmågan till nytänkande som man finner möjligheten att tillgodose bådas intressen även när det inte är uppenbart möjligt i utgångsläget.

Konfliktstilen samverkan tonar ned synen på konflikten som en kamp mellan olika parter. Det kan liknas vid att parterna slutar att stå mitt emot varandra och skälla för att sätta sig sida vid sida och titta på problemet tillsammans.

När vi samverkar kan vi gemensamt göra större delar av konflikten tillgänglig för varandra. Genom att vinna tillgång till en större del av konflikten har vi större möjligheter att finna lösningar som tillgodoser alla parters behov.

Samverkan bygger på lärande, att genuint försöka komma över kommunikationssvårigheter och lära sig vad den andra vill, ofta djupare än vad han från början uttrycker. Genom att lära mer om varandra öppnas det utrymme för fler och bättre lösningar, men processen att lära sig om varandra kan i sig bli en del av lösningen. Att visa öppenhet och engagemang för motparten ökar respekten, tilliten och förståelsen. Det förbättrar relationen och skapar engagemang.

Hur påverkar ett trauma oss

Jag var med om en bilolycka i går. Traumatiskt men allt ordnade sig och jag har en lika hel kropp nu efter olyckan. Det händer mycket i en när det sker ett trauma som detta. Tankarna vill stanna kvar och filmen om vad som hände går i en ständig repris. Det blir lätt att man fastna i känslan och i tanken. Tänka vad som skulle kunna ha hänt.

Allt gick fort och inom en timme var jag på sjukhus och undersöktes. Efter tre timmar var allt över, t.o.m. min bil var transporterad till en verkstad. Inte för att det var nått kvar av den, men ändå. Allt gick fort och det känns som en lättnad. Nu gäller det också att känslorna hinner med i denna hastighet.

Vad skapar detta för svårigheter? Är det därför ibland efterreaktioner kommer långt senare? Jag klarade mig helt fysiskt från att bli skadad. Mentalt dröjer händelsen sig kvar märker jag. Direkt efter hyrde jag mig en bil för att skapa en ny film som sa mig "- Titta Johan det går bra att köra bil utan att det händer nått." För mig var detta viktigt och jag tror att det är precis detta som händer om vi inte tar tag i våra känslor och arbetar med dessa.

Vi stannar ibland kvar i gammla filmer som tidigare skapade olust och som sedan gör att de tar makten över oss. Att bli av med dåliga filmer i oss är att just att möta de känslor de väcker. Vi måste utsätta oss för det som vi är rädda för, då skapar vi oss nya filmer. Då märker vi att det vi fasar över faktiskt inte sker.

Jag sitter på arbetat denna dag men märker att jag inte helt går på full fart. Jag är kvar i mina känslor och mina tankar omkring det som hänt. Samma dag olyckan inträffade valde jag ändå att tala mycket om det till många just för att höra mig själv tala om detta och visa för mig själv att det som hänt faktiskt hänt och på det sättet bearbeta händelsen. Många av mina lyssnare berättade om liknande händelser som dom hade fått ta del av eller liknande händelser som dom själva varit med om.

Det underlättar att känna att man inte är ensam.

Bekräftelse

Som barn blir vi bekräftade av att göra för att bli sedda. Vi ler för att få våra föräldrar att se oss och uppskatta oss. Så fortsätter det i livet. Antingen lär vi oss att vi är någon genom att andra bekräftar oss eller så har vi lärt oss att vi duger som den person vi är och kan härmed bli bekräftade av oss själva. Vilken väg vi lärt oss eller senare väljer blir så tydligt.

Väljer vi vägen att bli bekräftade av oss själva blir det vi själva som styr vårt liv. Väljer vi vägen att bli bekräftade genom andra måste vi hela tiden skapa situationer där vi blir bekräftade med kärlek, med beröm, med gillande eller ogillande för den delen med, det är en bekräftelse det med. Känner vi starkt att vi behöver bli bekräftade av andra är vi inte fria. Vi kan slå knut på oss själva genom att "göra" för att få bekräftelse. Se mig, se mig så jag får reda på att jag finns. Vi jobbar och vi sliter vi berör och vi gör allt för att synas och bekräftas. Den vi glömmer bort i allt detta är det lilla barnet i oss som pockar på kärlek. Barnet som känner våra egna känslor i oss.

Först när jag berörs av mig själv och de känslor som finns i mig själv, då bejakar jag mig själv och lyssnar därmed på mig själv. När jag mer lyssnar på andra tappar jag bort mig och lägger lock över den där lilla killen eller lilla tjejen som finns inom oss själva.

Stänger vi av våra känslor genom att hela tiden "göra" något för någon annan, genom att döva genom arbete, sex, kemiskt missbruk, spel och andra sätt att döva förlorar vi oss själva.

Samtalet handlar mycket om att just hitta sig själv och den men egentligen är. Självklart lever vi alltid i en kommunikation med omvärlden men frågan är om omvärlden ska styra mig eller jag omvärlden.

Tanke Känsla Handling

Vem skulle jag vara idag om jag inte hade min historia. Från min historia har jag fått alla mina erfarenheter och all min kunskap. I nuet styr jag min framtid med min historia som bakgrund. Det gäller i livet och i nuet att inte styras av tidigare tillkortakommanden, misslyckanden och bristande självkänsla. Det som varit har varit, jag har all möjlighet att förändra mitt nu och min framtid. Hur kan jag se möjligheterna i den situation jag befinner mig i?

En ny tanke ger en ny känsla skapar ett nytt handlande. Den kognitiva triangeln Tanke/ Känsla/ Handling påverkar mig dagligen, men det är jag som står vid rodret som människa i mitt liv.

Jag har min kropp - men jag är inte min kropp
Jag har mina tankar - men jag är inte mina tankar
Jag har mina känslor - men jag är inte mina känslor
Jag har mina begär - men jag är inte mina begär

Jag har kropp, tanke, känslor och begär.

Det är bara jag och just jag som själv styr hur min framtid ska se ut. I min historia och i mina erfarenheter ligger lösningen på min framtid.