Rastlös

Rastlöshet i min kropp har alltid funnits där. En oro som jag velat få bort. Jag vill inte påstå det är samma idag, om jag inte själv skapat grunden för den. Innan hade jag ingen aning, den bara fanns där.

Jag löste min rastlöshet genom att göra nått. Gå ut, fixa trixa, projekt, gå, fönstershoppa, byta jobb, titta på andra människor osv. Bara jag gjorde något så kunde jag känna att oron försvann eller mildrades. Samma som att äta, jag åt tills jag fick en känsla av att jag mådde bättre. Känslan var nog mer att jag inte var mer sugen, men det blev också känslan av att må bättre. Rastlösheten släppte.

Det finns många andra situationer jag kan se att det händer även idag, där något stressar mig som t.ex. att det är fint värde ute och jag bara måste gå ut. Gå ut för att andra gör det, gå ut för att jag ska ta tillvara nått, gå ut för att ha gjort nått. Det blir ibland som en drog , något maniskt. Har jag gått ut och gått en liten promenad, då är det bra, då har jag gjort det. Jag har gjort nått. Oron och rastlösheten försvinner.

Vad som är mest tydligt idag är när jag inte gjort det jag föresatt mig att göra, vara ärlig mot andra och mig själv. Ett exempel på detta är när jag inte gjort det jag sagt till mig själv att jag skall göra en viss dag i mitt arbete eller hemma.

Vad handlar detta om. Allt handlar om mig själv och det senare handlar givetvis direkt om att jag inte gjort det jag ska. Kroppen reagerar direkt.

Vill jag vara inne en solig dag så handlar det om att se vad det är jag själv vill och vad är det är för känslor som möter mig när oron och min rastlöshet kommer. Är det ok att jag känner som jag känner och att den känsla jag har just då att jag har den. Vill jag sedan gå ut så är det en annan sak, men inte för att still en känsla.

Har jag inte gjort det jag ska så är det enklaste att vara ärlig och erkänna det som det är, jag har inte gjort det jag ska.

Rastlösheten handlar om mig själv och den handlar om att min kropp reagerar över nått som min tanke styrt.

Lösningen är att tillåta mina känslor och förstå vad känslorna ger mig för tankar.

När jag är i balans och är ärlig mot mig själv och andra och gör det jag ska för att vara mitt bästa jag, uppstår inte detta. Rastlösheten är som bortblåst.

När jag gör mitt dagliga arbete med mig själv, är jag i balans. Då finns inte rastlösheten eller skulden, då finns inte rastlösheten eller skammen.