Familjen

Vi behöver familjen för att överleva. Gruppen är en viktig del för att känna att vi finns och att bli bekräftade. Vi behöver ett sammanhang och en tillhörighet.

Med familj menar jag inte nödvändigtvis mamma, pappa, barn eller släktingar. 

I fattiga länder är familjen en förutsättning för att överleva. I familjen finns möjligheten till någon slags trygghet. Möjligheten att äta, få vila från dagen och tak över huvudet. 

Är vi helt ensamma blir allt mycket tuffare, särskilt om krafterna samtidigt tryter. 

Vi kan leva ett helt liv och känna oss ensamma men jag tror det är en annan sak. Ensamhet är en känsla som bygger på min egen uppfattning om jag finns med i ett sammanhang eller inte. Oftast eller kanske alltid tror jag att det är mina tankar som lurar mig. Tänker jag efter finns det alltid någon annan att ringa, någon annan att tala med, någon grupp att tillhöra. Har jag inte det går det att skapa men oftast finns det. 

Självklart är mitt samtal med mig själv, min insikt om min självkänsla och arbetet med mig själv för att finna kärleken till mig som ligger till grund. Men att tillhöra en gemenskap är det som skapar en annan dimension i livet.

När jag skriver om detta berör det mig och jag märker hur jag själv hamnar tillbaka i mina egna känslor av saknad till familjen. Familj för mig har varit kaos och jag har ständigt styrt mig till andra gemenskaper för att finna gemenskap. Resultatet blev,tidigare att jag själv skapade kaos i de nya gemenskaperna. 

Vad har familjen, i ett vidare begrepp, för betydelse för dig?