Rutin

Samma varje dag. Om och om igen. Rutinerna skapar trygghet. De får mig att per automatik veta hur jag ska göra och hur länge det tar. Jag har en vana som fungerar. Den får mig att göra det jag ska. Kanske är det just därför som de flesta av oss vill ha samma frukost varje morgon, vi kan rutinen. 

Men rutinen gör att det kan bli utan variation. Rutinen kan få det, i bland att kännas för invant, lite som om jag skulle vilja trotsa min rutin. Rutinen kan få det att kännas för osexigt, kanske rent av tråkigt. 

På samma sätt som min rutin ger mig trygghet kan den skapa en negativ känsla, tristess. Den känslan som jag vet som oftast, förr om åren fick mig att agera på för att slippa känna. 

Troligen är det så när rutinen känns trist är det dags att ändra något. Då är det kanske dags att kliva utanför boxen. Just denna trygghet har blivit överflödig i sin helhet. Nytt syre behövs. 

Känslan med rutinen landar i mig och jag känner efter vad som händer i mig av att vara kvar eller ändra på något.

Kliva av en tunnelbanestation tidigare för att gå sista biten. Gå en annan väg hem. Äta en annan frukost. Ringa någon som jag inte talat med på länge. Ta på mig kläder som jag vanligtvis inte har på mig så ofta. Tala med människor jag aldrig annars talar med. Ta upp samtalsämnen som jag annars hållit för mig själv. Äta annat än det jag brukar.

Att bryta vanor innebär att förändra. Förändra innebär möjligheter. Möjligheter innebär att öppna nya dörrar både till mitt sätt att tänka som mitt sätt att känna. Att öppna nya dörrar är att handla.

En ny dörr kan bli en ny rutin.

Har du nya dörrar du skulle vilja öppna? Om, vad är det som gjort att du inte gjort det än? Vad hindrar dig att göra det?