Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

måndag 24 oktober 2016

Känslor som saknar tankar

Ibland så känns det utan att jag vet varför. Tungt över bröstet, darrande händer, påtaglig andhämtning och stirriga ögon. Märk väl jag tolkar inte utan bara talar om den fysiska reaktionen. Fysiska uttryck som belägrar min kropp och får mig att fysiskt reagera. Gamla eller nya känslor i min kropp som min gärna gör allt för att hitta svar på. Tolka och få förklaringar, hitta en orsak för att sedan komma med en lösning. Hjärnan är så snabb på att försöka hitta ett svar för att hantera den känsla som kroppen troligen fångat upp som trolig rädsla eller så är det inte alls så men signalsystemet skriker för att uppfatta det som sker, som känns obekant och svårt att sorters in.  

Men min kropp den bara reagerar och känner, den agerar på något som jag inte själv just då vet svaret på och det är just det tomrummet min hjärna vill fylla med en förklaring. En systematisering för att få kontroll över olika typer av risker. 

I mina bästa stunder är jag enbart kvar i känslan och tillåter. Kvar och låter mig känna utan att tolka och utan att agera på det som känns. Då, först då kan jag vara i den känsla jag möter. När mina tankar tolkar det som sker är jag redan förlorad. Då lägger jag in värderingar som kan vara lika mycket rätt som fel.

Vissa människor är hela tiden i dessa känslor och tolkar parallellt det de känner. Man kan säga att de är sina känslor men med det undantaget att de även tolkar det de känner. Vissa människor tänker vad de är och har förklaringar till allt. Man kan säga att de är sina tankar. Inget är bättre än det andra men en blandning av att våga känna det som känns och att våga tänka vad det kan vara som känns kan vara en bra kombination. Oavsett detta kan det för alla vara bra övningar att våga vara motsatsen till det vi vanligtvis gör. Våga tänka vad det är som gör att vi känner eller dess motsats våga känna utan att tänka det vi känner. Just nu är jag i behov att just bara våga känna utan att tolka in det som känns men ändå observera att jag känner.

I detta mötet med mig själv har jag chans att bryta gamla mönster och för min del våga att släppa på den kontroll som sedan väldigt lång tid tillbaka präglat min karaktär. Känna känslor men mota bort mina tankar omkring det jag känner men ändå tillåta mig själv känna.

Är du en kännare eller en tänkare? Vilka nackdelar får det för dig? Vilken motsats skulle du behöva öva på? 

Idag är en dag jag övar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948