Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

tisdag 11 oktober 2016

Ränderna går aldrig ur

Kanske är det så att vi kan ändra på en mängd beteenden och ändra våra tankar. Vi kan upptäcka en mängd nya känslor som vi kan ta till oss. Vi förstår sambandet mellan vad vi gör och vilka konsekvenser det får och vi vet att tankarna är grundfundamentet till vårt mående och våra strategier.

Ändå.

Ändå så finns det saker som vi ändå bär kvar som ränderna på en zebra. Det finns känslor som har en så djup grund i oss själva att det alltid kommer att finnas där. Känslor som har fastnat i oss och som vi bär kvar sedan vi var mycket små och utsatta. Känslor som skapat egna uppsatta livskontrakt i tron att det behövs för att klara av att leva livet. Känslor som handlar om att vi måste göra detta för att kunna överleva. Vi känner en brist som vi behöver kompensera. Vi behöver skapa kontroll. Jaga bekräftelse. Aldrig vara nöjd. Tillåta oss att få utan att känna skuld. Tillåta att ta hand om bara oss själva utan att känna att detta strider mot en grundvärdering. Våga och acceptera att vi är rädda eller glada för den delen. Acceptera en ilska eller en sorg som vi har i vår kropp för att kunna gå vidare. Våga vara svag och våga att tycka synd om sig själv även fast intellektet säger oss något annat.

Det handlar om grundläggande existentiella frågor som finns i oss själva och att våga släppa fram det vi grundläggande lärt oss att känna i form av olika känslor som vi snällt valt att hålla helt för oss själva. Känslor som beskriver hur vi verkligen kände då och som också satte villkoren för vårt liv.

En mamma som inte såg oss eller en pappa som tog för mycket plats. En utsatthet i skolan som föräldrarna aldrig såg eller ett övergrepp som inget vet om. Ansvar som vi fick ta alldeles för tidigt eller känsla av att aldrig få vara liten och känna att det finns en omsorg. En förälder eller ett syskon som dött i tidiga år.

Dessa zebraränder kommer att finnas för alltid och vi behöver hitta ett sätt att leva med det. Vi behöver hitta ett sätt att sätta ord på alla dessa känslor och ibland helt utan ord skapa ett sätt att handla som tillåter oss att känna oss värdefulla. En hand över vårt bröst eller en smekning eller klapp på vårt knä bara för att få tillåta oss att vara det där lilla barnet. Jag minns hur en hand på mina söners mage fick en väldigt lugnande effekt. Just den handen behöver finns där bara för oss. Vi behöver ge oss denna hand.

Kan du känna av dina zebraränder?

Idag är en dag jag söker efter något djupt.   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948