Mitt andra jag

Igår skulle jag träffa en person för att diskutera en del saker och jag märkte ganska tidigt hur mitt andra jag ville styra upp detta möte. Det fanns en känsla av någon slags hot och då vill mitt andra jag bestämma. 

Jag märkte att jag började formulera mig flera timmar innan mötet. Jag sökte egna argument och former för hur mötet skulle gå till. Jag ville sätta en egen agenda även fast vi skulle vara två vid mötet, jag och den andra. Även på väg till mötet försökte jag hitta ord och argument, allt för att försvara och hävda min ståndpunkt. 

Jag var någon minut försenad till vår avtalade tid på grund av ett tåg som fick bytas ut så jag hade för en stund släppt fokuset på det vi skulle tala om, när jag steg in i rummet. 

När vi satte oss ned sa jag flera gånger till mig själv att jag ska lyssna och inte tala, jag ska lyssna och inte tala. Vid tillfällen var jag tvungen att mota mitt andra jag, mitt ego att hålla sig på avstånd för jag visste att skulle mitt andra jag få plats skulle mötet inte bli bra. 

Mittemot mig satt den andra med sitt andra jag och jag märkte hur även det agerade och ville ta plats. 

Till en början lyckades jag mindre bra med att mota undan mitt andra jag. Jag tog plats och jag kom med mina argument och ord. Jag visade att jag var bestämd och jag försökte med flera medel att styra upp mötet. Det jag lyckades med var att få den andra att misslyckas precis på samma sätt som jag. Det var i inledningen av mötet två Egon som möttes och de kämpade var och en för sig om platsen på tronen. Motstånd mötte motstånd och vi kom just då inte längre än att visa vår ovilja att kompromissa och lyssna på den andra. 

Efter ett tag hände något, jag vet inte vem som startade men vi började släppa på garden och vårt jag började ta lite mer plats genom att lyssna på den andra och vara mer ärlig med vad vi kände både omkring mötet och våra egna och den andras synpunkter och idéer. Då och då hoppade vårt andra jag in och ville ta plats men det var inte lika dominerande som tidigare. 

Vårt möte avslutades ganska öppet och ärligt och känslan var att ingen av oss kände att den förlorat utan vi hade istället fått en stund tillsammans för att dela våra åsikter med dena dra och både lyssna och lära oss av den andra. 

Vad kan jag lära mig av detta? Jo jag behöver i varje stund vara medveten om att i möte med andra har jag alltid båda mina jag med mig och att det är mitt andra jag som hela tiden vill ta mer plats, särskilt när situationer är osäker och rädslan kommer in i rummet. 

Kan du märka att du själv består av två jag där det finns en risk att ditt andra jag, ditt mindre bra jag, har en tendens att ta mer plats? Vilka konsekvenser får det för dig? 

Idag är en dag jag väljer att våga släppa fram mitt genuina första jag.