Mellanrummet mellan tankar och känslor

Jag märker hur olika känslor spökar i min kropp. Känslor av irritation, ilska, trötthet, uppgivenhet, otrygghet, vakuum ja en mängd olika känslor. Samtidigt pågår ett rationellt resonemang i min huvud som handlar om jämlikhet, rättvisa, kloka kbt kunskaper och rationellt tänkande. Tankarna tar ibland över och stoppar för ett tag mina känslor, men i bakgrunden härskar mina känslor som sipprar okontrollerat. Otillåtna känslor som går helt i strid med mitt intellekt. Känslor som handlar om brist på egen frihet och egen kontroll. Känslorna är gamla och tar mig tillbaka till min barndom där olika drama pågick och där jag som barn kände mig begränsad. En mamma som inte kunde ta hand om sig själv och en pappa som såg till att försöka få det han trodde han ville ha. Draman som präglade mitt eget rättvisetänkande men också min egen jakt på att bli bekräftad. Känslor av att vilja kontrollera, där jag som barn helt saknade möjligheten till kontroll. Samtidigt gjorde dramat mig fången mellan min vilja och mina känslor. Detta att både vilja vara klok men samtidigt vilja skita i det helt. Känslorna trycktes undan av tankarna men sipprade ut och skapade just det jag vill undvika. Snacka om inre drama som också fortfarande pågår. Dramat idag handlar om plötsliga okontrollerade vredesutbrott både historiskt och i nutid. Känslor som är ett uttryck för samma konflikt. Vissa känslor troligen bara synliga för mig själv andra ytterst påtagliga. Det bor en ängel och en djävul i min kropp där dess kamp känns som den aldrig kommer att avta. 

Jag tror inte att jag djupt i mina känslor förstår att våga känna och våga möta det lilla barnet i mig som just inte vet att kontrollera sina klankar utan lever ut det som känns. Precis så som min syster gjorde. Hon levde ut sin ilska, på den tiden medan jag kontrollerade och var duktig. Kontrollerade och tog om hand. Kontrollerade och hittade andra sätt att sippra ut mina känslor genom självsex, hålla mig upptagen i olika projekt och var duktiga. Bekräftelse blev min egen utväg. 

Men det blev som en drog och droger kräver mer och mer för att stilla det som ska stillas. Droger som eskalerade och skapade det kaos som jag själv föraktade och hatade. Skapade det som mitt intellekt helt avvisade. 

Där, i allt detta finns mina känslor i full kraft och väntar på ett tillfälle att få visa all sin kraft. Tillståndet mellan mina tankar och mina känslor. Där behöver jag möta mig själv. 

Hur ser spelet ut mellan dina tankar och dina känslor? Vad bär du på som aldrig tidigare fått kraft att ta plats? 

Idag är en dag jag jag känner och tillåter mig att vara barnet i mig själv.