Du tänker för mycket

Jag fick en kommentar nyligen om att jag tänker för mycket. Jag var tvungen att suga lite på vad den kommentaren egentligen betydde och hade för innebörd. Du tänker för mycket. Det gick inte att avfärda utan jag behövde känna in. 

Jag har hört kommentaren förut och avfärdat den då jag tyckt att det är en del av livet att fundera. I tanken sker processen att just ändra tanken. Men hur är det, tänker jag för mycket och snärjer jag in mig i tankeloopar som skapar nya känslor? 

Jag är en person som, från vad jag tidigare trott inte kände, känner väldigt mycket. Jag känner in och jag läser snabbt ett rum och en stämning. Något som jag lärde mig tidigt för att få koll på situationen och de förhållanden som gällde då. Jag känner och detta skapar tankar. Jag tolkar och får mina tankar att analysera och lägga en plan. Jag tänker för att veta vad nästa handling ska bli. Jag tänker för att förstå men också för att  idag se min del i det som sker och bevaka mina värderingar. Ja jag tänker en massa och när jag skriver blir det en mängd tankar. 

Eftersom jag tänker mycket så verkar det som det är viktigt för mig men är det för mycket? Vad är för mycket? Finns det en norm, knappast. Får det för många konsekvenser för mig, oklart. Kanske bidrar min process att tänka att sakta ner min spontanitet och snabba agerande, något jag inte alltid gillar. Aggressioner, snabba kommentarer, snabba tankar styr mig in i situationer jag egentligen inte alltid vill komma till. Situationer som gör att jag behöver gottgöra och be om ursäkt för eller där tankarna snurrar upp mig ännu mer. 

Stilla, tyst tar jag in känslan i orden. Jag försöker att inte leta efter tankar utan mer finna mina egna känsloyttryck istället för de snabba spontana tankarna. Tyst, blundande, inkännande. Kanske känner jag något. Bara att få kommentaren om mina tankar skapar direkt tankar om att jag gör fel men jag väljer att inte lyssna. Jag känner in och känner mig trygg. Jag känner in och tar till mig kommentaren som en känsla, inte en tanke. Känslan blir först en rädsla att inte duga men övergår efter ett tag i en känsla att jag duger och att det är ok att vara just den jag är just nu. Jag känner mig trygg och jag känner inte mig hotad. Jag är och jag är en människa, jag är mänsklig och jag tänker. Ibland tänker jag mer och ibland mindre. Just nu tycker jag om att tänka det känns tryggt. Tanken är som en processor i en dator. Den skapar värme, skapar logik och den skapar eftertänksamhet och den får mig att mindre känna hot och rädslor. Jag kan gå från första känslan till en andra känsla som gör mig mer trygg. Jag tänker och det känns bra.

Kan du ibland känna att du tänker mycket och ibland för mycket? Är det ok för dig eller hittar du sätt att avleda dina tankar och de känslor du får med dessa? Är  du en tänkare eller en kännare?

Idag är en dag jag accepterar den jag för stunden är.