Ensam så jävla ensam

Jag kommer ihåg den där känslan av ensamhet från då jag var mycket ung, då när jag var ett barn. Jag gjorde saker själv och jag var själv. Jag kunde känna en trygghet i att vara själv men kände mig ensam vilket gjorde mig otrygg. Kanske otrygg för att jag visste att man inte skulle vara ensam eller att jag egentligen inte vill känna ensamhet men inte hade något val.

Mina föräldrar levde ett traditionellt vuxenliv, under den tiden, som en kärnfamilj mamma, pappa, barn men egentligen helt utan egna vänner. Allt var konsentrerat till min pappa och hans arbete och det var ett faktum, vi hade vi inga speciella vänner. Det var som de vänner vi hade var för att min pappa hade den position han hade. Självklart är detta mina ideer och min känsla men ändå.

Jag lärde mig med andra ord att vara ensam, klara mig själv och vara själv och jag lärde mig att ständigt vara på jakt efter det som inte var att vara ensam. Samtidigt behövde jag ingen och ingen behövde mig.

Ur detta skapade jag en egen kopia av hur mina föräldrar agerat och det är just den kopia jag nu förvaltar. Jag kan se hur jag söker ensamheten för det är enklast så samtidigt som jag önskar gemenskap på något sätt eller så tror jag att jag söker det för att det ändå verkar vara det mest sunda.

Jag bär med mig ett arv som jag tror att jag inte ville ha. Jag bär med mig något som skapar en viss karaktär i mig. Jag bär med mig något som jag lärde mig som barn och som idag är en del av mig. Jag bär på något kag kanske varken vill vara eller uppnå och ändå så präglar det en del av min existens. Jag bär med mig mig så som det blev. Jag har val men vet inte vad jag vill välja. Jag är inget barn idag och kan göra val men vet inte vad som är sunt att välja. Jag är denna skapelse och det är upp till mig att välja. Jag väljer idag men jag kan också välja att göra nya val i morgon.

Ändå vilar känslan av ensam kvar i mig och är något jag vant mig att leva med. Jag både vill och inte vill.

Jag är.

Hur ensam är du?

Idag är en dag jag möter mig själv i respekt och acceptans