Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

onsdag 5 april 2017

Jag bränns av den eld som aldrig startat

Det kommer som en oro och en känsla att det är något som inte stämmer. Vi vet alla när det händer. Det är som vi vet fast vi inte vet. Vi misstänker något men kan inte riktigt bevisa det. Människor som verkar ogilla den vi är. Tystnaden i ett rum. Känslan av att vara lite udda. Känslan av att det är något som är fel i vår egen kropp. Stämning på arbetet eller i en grupp. Känslan av att det är något som skapar oro i vår kropp. Oro för konsekvensens av det vi kan tänkas ha gjort eller oron för konsekvenserna av den sjukdom vi kanske misstänker att vi har inom oss. 

Oro skapar negativa känslor och dessa ökar vår oro att växa till katastrofer. Vi målar upp en värld där vi tror att det värsta kan komma att hända. Det kanske blir så att vi kommer att få många och dramatiska konsekvenser eller så blir det inte alls så. Vi vet inte men vi målar upp en värld och förbereder oss för att det ska bli så. Vi tar ut lidandet i förskott och gör oss beredda. Det blir som innan vi ska lyfta en tung sten, vi spänner alla våra muskler för att klara av det tunga lyftet.

I samma stund som allt detta sker tappar vi också fotfästet om den dag vi lever i just här och nu. Vi svärtar ner en dag som kanske egentligen är alldeles vit. Det vi sagt eller det vi gjort har redan skett och det som kan tänkas hända vet vi ännu inget om. 

Det är lätt att skriva detta och se klart vad vi behöver göra men att göra det kräver ibland sin egen mästare. Drabbas vi så självklart behöver vi sörja. Har vi gjort något tokigt så självklart behöver vi ta tag i detta och be om ursäkt. Kan det vara så att framtiden kan komma att bli tuff för oss så är det självklart att oron finns där och den kan få vara där, ett tag. Vi förbereder oss.

Men sedan. Sedan därefter behöver vi göra något så att det går att leva här och nu. Vi behöver släcka bränder men också låta bli att brännas av bränder som ännu inte börjat brinna. Livet är för kort och konsten svår men möjlig att våga släppa på den kontroll vi försöker skapa. Konsten blir att släppa taget om det vi inte kan förändra och förändra det vi kan. För det vi kan förändra kommer att ge en betydligt större effekt eftersom det som vi inte kan förändra kan ta så mycket längre tid.

Jag kommer ihåg hur jag sa i en situation, som var olidlig och svår att jag skulle lida ett tag. " - Nu ska jag och andra förstå hur jag lider, men där efter ska jag släppa taget." Jag minns hur det verkligen var så och jag kände mig envis på den punkten. Jag skulle lida. Jag oroade mig och jag ältade min historia om och om igen. Jag vet nu hur lång tid det tog för mig då att ändra mig men idag är det lidandet över. Jag fick nog och jag släppte taget. Idag sker dessa processer betydligt snabbare, kanske för att jag lärt mig ett nytt sätt att tänka. De inträffar men de blir kortare. 

Hur hanterar du din oro?

Idag är en dag jag är glad för att jag lärt mig nya sätt att hantera mina känslor och tankar. 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948