Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

måndag 10 april 2017

Inget blir som för- turism och terrorism

Historia är historia där vi själva är en del av denna historia. Men det är enbart historia. Vi lever i en utveckling där allt alltid är i rörelse. Allt förändras från en tid till en annan. Så har det allts varit och så kommer det alltid att bli. Världen är inte statisk, Sverige är inte statiskt och inte heller vi själva. Vem var jag igår och vem jag är jag idag, är en skillnad. Varje dag får jag nya intryck och nya upplevelser som förändrar mitt sätt att se på saker, personer och mitt eget uttryck. Jag behöver själv förhålla mig till det som ständigt sker, reagera, agera och anpassa mig till nya situationer. Kulturer och folkslag blandas, språk blandas och vi lär oss mer och mer av varandra. Allt jag lär mig är bra erfarenheter. En del med glädje en del med sorg så som det alltid varit och alltid kommer att fortsätta vara. Detta är också livet.

Önskan om att saker ska bli som förr kan vara en önskedröm, kanske en mardröm. Vi är inte densamma och troligtvis skulle vi aldrig trivas i vår egen dåtid. Just nu lever vi i en värld där avstånden minskar, vi blir mer globaliserade, detta betyder också att vi på samma sätt som alla andra länder kan vara ett mål för turism på samma sätt som terrorism. Världen är inte som den alltid varit för det är så världen utvecklas. Vi lever och vi dör, vi lever och vi dör. Vi utvecklas åt olika håll och både det goda och det mindre goda utvecklas var och en på sitt håll. 

Vad vi kan göra är att välja hur det ska gå och vad vi vill utveckla. Det goda eller det onda. I hemmet, med vänner, med partner, föräldrar och barn och oss själva. Om vi väljer oss själva och det goda kommer resten att ge sig.  

Historien är given men nuet och framtiden är vår där vi kan välja hur vi vill möta andra oavsett hur andra vill möta oss. I en värld där vi väljer att vara öppna kommer det goda att segra eftersom det onda tappar näring. Det kommer att ta tid men det kommer att gå. 

På ett dagis väljer man varje dag att ta varandra i handen och att kramas. Denna närhet visar ett välkomnande och skapar färre rädslor under dagen. Jag är någon och jag syns. Jag är välkommen och känner värme. På detta sätt skapas något annat. Intressant och kanske något som inte bara gäller barn, hur vi bemöter alla andar.

Hur mycket tänker du på hur det var förr och att du vill tillbaka?

Idag är en dag jag låter mig själv inse att vi lever i en ständig utveckling och jag med den.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948