Bra är inte bra

När vi vältrat oss i elände och under lång tid, kanske ett helt liv haft det eländigt och bekymmersamt blir det lätt en vana och det definierar oss. Vi blir våra känslor, vi blir våra tankar och handlingar. Vi blir ett med detta och detta i sig skapar trygghet. Svårt kanske att förstå för alla men de som är där eller varit där vet att kaos ibland kan vara tryggt i sig. 

När vi hamnat i detta läge är vägen till lycka och goda tankar, känslor och handlingarna svår att finna och att hantera. Det är som vi har svårt att säga att det är bra trots att det för en stund är just bra. Då kan vi t.ex känna att vi kväver det som fortfarande är dåligt och att vi inte blir sanna. 

Jag minns hur viktigt det var att alla skulle veta hur jag led även fast jag i stunder hade en bra känsla. Jag vägra på något sätt att släppa taget om det onda.

För ett tag sedan satt jag som ledare i en samtalsgrupp och mycket handlar här ofta om elände och utsattheten.  Människor känner igen och kan dela sina eländen men också sina tankar och känslor omkring dessa eländen. Gruppen får en gemenskap i sina egna bekymmer. Det blir en identifikation till en grupp och var och en blir mindre ensamma. 

När sedan saker förändrar sig och människor i gruppen helt plötsligt befinner sig i en förändring är det som om det inte riktigt är tillåtet att få säga det, inte ens för den som vill säga det. Det är som om positiva förändringar inte finner sin plats och kanske inte heller erkänns och uppmärksammas. Vi detta tillfälle som jag särskilt tänker på så var det just tre personer som gått i gruppen länge som märkbart upplevt stora förändringar hos sig själv och detta hade på många sätt påverkat deras liv som de också berättade om. De jämförde då och nu och kunde i sin mun tillåta sig att säga att det är bra, ja till och med mycket bra och de kunde ganska exakt pricka in vad det var som hade förändrats. De visade alla tre på bra exempel på framgångar för dom själva. För mig blev det oerhört rörande att se hur gamla låsningar hos dessa hittat sina nycklar och skapat helt andra förhållningssätt till livet. Förhållningssätt och nya strategier som inneburit stora positiva förändringar. Förändringar som de också själva kunde se och acceptera att detta var deras nya jag. Men när vi gör en sista betraktelse i gruppen och var och en talar om vad de kanske tar med från just detta möte är det som inget finns att ta med. Det blir som positiva framgångar inte riktigt har samma värde som att våga dela elände.

Jag vet att den positiva kraften och möjligheten att nå målet finns hos alla, men i detta gatlopp är det inte alla som orkar att springa ända fram till mål. Vissa gör det men en del fastnar på vägen i gamla strategier och gamla beteenden. Hinder som handlar om trygg- kaos som gör att de hellre stannar i det trygga kaoset än vågar sig ut för att finna det trygga trygga.

Kan du tillåta dig att se de positiva förändringarna i ditt eget arbete? Vågar du släppa ditt trygg- kaos för att möta det trygga trygga?