Förlåt mig själv för jag vet inte vad jag gör

Jag gör en massa konstiga saker. Jag har gjort en massa konstiga saker. Jag tänker en massa konstiga tankar. Jag känner en massa konstiga känslor. Jag gör och har gjort en massa men jag vet inte var allt kommer ifrån och jag vet inte vad jag gör. Det bara händer och sker och gör mig lika förvånad som du.

Jag bär på en massa minnen som hemsöker mig och får mig att minnas igen.

Jag bär på gamla beteenden som jag ännu inte glömt.

Jag bär på spegelbilder som får mig att se saker som fanns, inte finns. 

Jag bär på kaos som jag ser som min trygghet. Visst låter det konstigt.

Jag definierar mig med mina gamla handlingar. 

Jag bär på skuld och en del som inte ens är mina egna. 

Jag känner skam som jag själv inte är pappa till. 

Jag säger saker som jag starkt undrar var dessa ord kommer ifrån.

Jag ser fiender som inte finns och möter vänner som inte är mina vänner. 

Jag får ibland tankar om att jag inte älskar mig själv.

Jag känner ibland att jag saknar sådant som jag någonstans redan vet att jag har.

Jag jagar sådant som jag inte behöver. 

Jag väljer ibland att vara i situationer jag inte vill vara. 

Och i allt detta glömmer jag något viktigt och det är att i varje stund påminna mig att jag gör vad jag kan och jag gör alltid mitt bästa i varje stund. Det är viktigt att du vet det och det är framför allt viktigt att jag vet det. 

Jag kämpar med allt detta jag ser men jag ibland har svårt att erkänna att jag inte har full kontroll på allt som händer runt mig och framför allt i mig. Men jag arbetar på det.

Jag förlåter mig själv för jag vet allt detta, för långt där inne är jag en fin kille med ett stort hjärta som har all kärlek att ge.

Kan du förlåta dig själv och se all den kärlek du faktiskt själv har i dig trots allt som ändå händer eller aldrig blir av?