Var blev du av ljuva man

Fulla av energi, hemlighetsfulla, känsliga och energiska, när han träffade dig. Han gjorde allt för att få och du som kvinna charmades av allt som hände. Visst hade han lite kanter som behövde slipas av, men du tänkte att du skulle kunna förändra honom. Hans mystik och hans i vissa stycken hjälpbehövande stil, gillade du. Du tyckte att ni kompletterade varandra. Visst påminde han om din pappa som du älskade som du ibland hade svårt att nå, men gärna ville förändra. 

Sedan kom verkligheten och vardagen. Ni får barn. Han jobbar för mycket och är sällan hemma. Han fortsätter med sitt hemliga jag och är lika svårtillgänglig som din pappa. Helt plötsligt får du en flashback från din egen uppväxt. Du ser en repris från din barndom. Torftighet, rutiner och helt utan kärlek. Var tog din man vägen som du var så förälskad i och charmades av. Älskar han dig inte längre? Har han någon annan? Du börjar ifrågasätta dig själv och bli misstänksam.

Återigen försöker du ändra på honom och få honom dit du vill men får honom mer hemlig än någonsin. Han drar sig tillbaka. Han blir än mer innesluten desto mer du försöker. Du fokuserar på barnen. 

Ni glider isär och detta var precis så du inte tänkte att det skulle bli.

Var blev du av ljuva man?

Vad var det som hände?

Ja detta var bara en beskrivning av många drama som lätt kan uppstå både i oss själva och i relation med andra. Vi uppfostras i en miljö som vi vill efterlikna oavsett om detta var bra eller dåligt och så söker vi fortsättningsvis efter samma mönster i det som vi känner oss hemma i. Vi attraheras av det bekanta. Har vi tendenser att tro oss kunna ändra på andra kommer detta också att synas i de relationer vi själva skapar. Vi söker det som kompletterar våra behov. Vi blir attraherade av sådant som vi lärt oss läsa av i vår uppväxt, små små signaler. Vi gör alltid våra val och den partner vi väljer har vi valt av någon anledning och grunden till dessa kan vi hitta hos oss själva. Aldrig handlar det om att vi blivit lurade utan mer kanske att vi lurat oss själva och faktiskt blivit oerhört attraherad av någon eller något.

Jag kan se hur det som triggat mig i relationer har varit mystiken, omvårdnaden, gåtfullheten, sexigheten och sådant som startat mitt eget bekräftelsebehov. Ofta har detta inte alltid varit det bästa för mig, på längre sikt utan enbart i det korta perspektivet. Jag har varit starkt påverkad av förälskelsefasen och de snabba kickarna och saknat en djupare analys av vad jag ville. Mina tankar och mina känslor hittade inte sin balans.

Hur blev det för dig? Vad triggas du av, var kommer det ifrån och blir det bra för dig?