Du tog dig hit- vad vill du nu?

Först behöver vi förstå att oavsett vad det var som hände, vad vi inte fick, hur det än blev så är det något som varit. Som snön som bara kommer och lägger sig som ett vitt täcke över landet. Det finns bara där. Vi kan inte förändra detta som varit hur mycket vi än skulle önska. Det är bara så. Den dag vi accepterat detta och absolut först då, finns det en chans att gå vidare och ta ett nytt steg. Först då kommer jag att inse att allt, precis allt ligger i mina egna händer. Inte hos min mamma eller pappa. Inte hos mina vänner eller min partner. Allt ligger hos mig själv. Har jag fått fan i båten så är det jag själv som måste ro han i land. 

Visst hade vi kunnat önska att saker och ting blev på ett annat sätt från början men det blir bara en önskan. Det är på samma sätt som snön, jag hade kunnat önska barmark men nu är det inte så. Om inte, blir ofta kommentarer och ursäkter för att saker och ting är som det är. Dessa konfirmerar mer en situation än tar oss därifrån.

Nu är det som det är. Nu är det snö och jag behöver t.ex skotta bort snön om jag ska kunna köra min bil. Jag har ett jobb att göra och det är att förhålla mig till det som är och utifrån det fatta mina egna beslut och gå till handling. Det sista definitivt avgörande annars kommer inget att hända. 

Vill jag känna kärlek- då behöver jag göra sådant mot mig själv som får mig att känna det.

Vill jag känna att jag inte är ensam- då behöver jag träffa människor.

Vill jag känna att det finns mål och mening med livet- då behöver jag sätta mål och arbeta för att nå målen.

Vill jag ha en partner- då behöver jag se till att jag blir någon att älska.

Vill jag inget- behöver jag fundera på om det är inte jag vill eller om jag behöver bestämma vad jag vill.  

Jag behöver välja att inse att jag äger situationen själv och först då har jag också chans att ta mig därifrån, om jag själv vill. Tror jag att jag är beroende av andra kommer inget att ske. 

Jag är en människa värd att satsa på och jag satsar på mig själv. 

Jag är en människa full av kärlek att dela med andra och det finns många som ännu inte insett att de är fulla av detsamma. Jag är en människa precis som alla andra utan undantag. Det som skiljer oss åt är vad vi gör av det. 

Är du en människa som insett allt detta eller har du en bit kvar innan du också insett?