Jag ett monster

Jag är ett monster. Precis så kände jag om mig själv redan som liten. Jag gjord saker och jag kände saker som jag skämdes över men jag fortsatte att göra det. Det var något lugnade och också något spännande i det, som fick mig att för en stund att sluta tänk och var orolig. Jag kände att jag var någon och jag fick en kicka av det. Men efteråt kom ångesten och de dåliga tankarna tillbaka men med fördubblad kraft. Jag vet att jag började med detta när jag var mycket liten kanske 4-5 år. Just när det gäller tidsuppfattningen är jag osäker men jag har bestämda minnen av var jag var, så kanske. Det var som om det var en drift i mig som jag inte tyckte att jag själv styrde över. Det bara hände och ju äldre jag blev desto mer gjorde jag det. Det blev som jag i stunder var besatt. 

Jag var tidigt besatt i att onanera eller som många nu säger, att ha självsex. När jag blev tonåring och äldre var det också i kombination med att titta på porrbilder och senare porrfilm. Detta var alltid i kombination med någon slags skam och skuld och något som var fult, ändå fortsatte jag. Det var som om jag både fick ett lugn när jag gjorde det, men i samma stund någon slags bekräftelse och detta blev mitt sätt att känna att jag var någon. Samtidigt kändes det så oerhört förbjudet och dåligt så jag var tvungen att bevara det som en hemlighet, så gott det gick. Jag höll det för mig själv. Jag höll det för mig själv och jag tänkte att jag var ett monster.

Långt upp i åren fortsatte jag med detta i omgångar och bara utökade mina kickar och mina hemligheter. Jag hade ett starkt fokus som handlade om sex, om kvinnor och om att bli bekräftad. Jag levde på många sätt i en parallell värld både då som senare. Jag fick svårt att ha vettiga relationer med kvinnor för jag jagade ständigt efter kickar och efter nya bekräftelser. Jag fortsatte att vara hemlig. Jag fortsatte att utöka min skam och min skuld. Jag kände mig tvingad att fortsätta    och drev mig själv in i olika riktningar. Jag tappade fullständigt fokus på att ta hand om mig själv. Jag gjorde konstiga saker, jag tog risker och jag utsatte mig själv på ett sätt som bara blev dåligt för mig. Jag var bedräglig. Jag misskötte mitt arbete och jag blev ensam i alla mina hemligheter. Detta kostade till slut senare i vuxen ålder, mitt arbete, mina vänner, mitt äktenskap och mina barn. Delar av detta arbetar jag idag med att sakta försöka återfå. 

Jag kände mig som ett monster, särskilt mot mig själv men givetvis också mot de som var viktigt för mig och som fanns runt omkring mig. 

Idag kan jag förlika mig med mitt monster  och se orsaker och svårigheter jag hade men inte har samtidigt som jag lärt mig att ändra på mina egna beteenden av att vara hemlig. Jag har lärt mig att vara sann och våga vara ärlig. Jag har accepterat vad som varit i detta och jag har gjort mig av med min skuld och skam. Jag har lärt mig att både känna och tänka och agera utifrån den samlade bilden. Det är som allt annat, när jag vågar belysa det och erkänna. När jag vågar acceptera och se på det blir det mer som skeenden och händelser som varit men låter bli att definiera mig i det. 

Självsex är en del av livet och att inte alltid lyckas vara mitt genuina jag och göra misstag lika så. Allt detta har präglar en del av mig och det har fått mig att fokusera på fel saker men det har samtidigt ökat mina erfarenhet om mig själv och gjort mig mer kunnig. Utan detta hade jag inte varit den jag är idag. Visst, jag hade kunnat lära mig annat men just då var det inte jag för jag klarade bara av det jag klarade just då. 

Kan du känna ibland att du är ett monster eller något liknande och att du burit på den känslan mycket länge kopplat till dina egna beteenden? Om du kommit ifrån det, vad fick dig att vända. För dig som fortfarande bär på det, har du någon du kan tala med om det?