Den starka driften drev mig mot skogsrået

Det bara känns. Det kommer som från ingenstans. När den känslan blir tydlig är det svårt att stå emot. Då kommer drivet. Då kommer jakten och fokuseringen. Då kommer kraften och uppfinningsrikedomen. Allt samagerar i mig. Känslan är skön på samma sätt som den känns farlig och förödande. Det är som en behaglig obehaglighetskänsla. Välbekant och helt fantastisk när jag ser på dess framsida, helt förödande när jag ser dess baksida. Som ett skogsrå. Jag har full förståelse för skogsråets förförande kraft men förödande dödliga konsekvens. 

Jakten styrdes av min drift och den driften är fenomenal i sin styrka. Den kraften kan jag idag använda till mycket men då använde jag den i omgångar till sådant som bara drog mig längre och längre från mig själv. Bort från mitt genuina jag och fokus på mig själv till att bli tillfredsställd och få de korta snabba kickarna med de långa kraftiga baksmällarna. Baksmällar förstärkta med egna värderingar, skam och skuld. Baksmälla som minskade min eget självkänsla och och förminskade mig själv. Ni vet som jakten på godis när vi egentligen är väldigt hungriga och känslan efter när vi tryckt i oss 1 kg godis och inser vad vi gjort. 

Jag vet att jag inte ska försätta mig i situationer där jag driver in mig i hörn där den gamla förödande driften far iväg med mig på lögnaktiga villovägar så att jag möter skogsrået igen. Då är det kört och jag behöver åter igen se över mitt eget fokus och vad jag vill stärkt av både min känsla och mina tankar. När jag höll på som värst var jag helt känslostyrda.

Ändå är det inte sexet jakten egentligen handlar om utan bekräftelsen. Driften sker genom sexet men det att tillfredsställelsen att bli sedd och närheten att bli bekräftad som berör mig och som gjorde mig lugn. Känslan av sammanhang genom nya kickar och efterföljande lugn. 

Just detta såg jag under min uppväxt hos min far. Jag kunde se det i hans ögon när det hände. När han styrdes av känslorna och driften och på något sätt blev helt frånvarande från oss andra, bara ett särskilt fokus i hans huvud. Det är inte omöjligt att mina barn har liknande minnen, utan att jag idag direkt vet. Jag själv kan känna igen mig i honom och just det jag då såg var också något jag hatade. Ändå fick jag samma gift i mig. Liknande beteenden. Troligen också samma konsekvenser. 

Men jag är inte min far. Min far är inte jag. Jag fattar mina egna beslut och jag bestämmer över min egen kommande historia. Vikten av att medvetandegöra mina beteenden och att kombinera känsla, tankar och handlingar är nyckeln. Att hitta min balans. 

Idag är jag tacksam att jag accepterat mina karaktärsdrag och kan lyfta fram den positiva styrkan i dessa och sortera bort de negativa delarna genom att göra mitt eget arbete. 

Driften jag talar om kan omsättas i så många olika symtom som alkoholberoende, narkotikaberoende, träningsberoende osv. Jag hade kärleks, bekräftelse och sexberoendet.

Har du drifter i dig som fått förödande konsekvenser för dig och som du idag vill lära dig att hantera eller hittat ett sätt att hantera?