När mitt fokus får vingar

Nej det är inte självklart att vi varken ska få svar eller åsikter. Det är inte självklart att någon alls ens har lust att bry sig om vem vi är och vad vi gör. Det finns ingen automatik i att någon annan ens tänker på att vi finns. 

Var och en har nog med sitt eget och att se till att de finns. De arbetar hårt med att själva bekräfta. 

Får vi ett svar eller åsikter från någon annan oavsett vad det är handlar det om ett engagemang. När det uppstår ska vi egentligen vara tacksamma att det sker och att denna person visar en vilja att fokusera på mig på ett eller annat sätt. 

Oavsett om det handlar om kärlek eller andra typer av känslouttryck är det ett engagemang. För en stund lämnar denna person sitt fokus på sig själv till just mig. 

Min främsta uppgift i livet är att engagera mig i mig själv och plocka fram mitt bästa genuina jag där jag fungerar på bästa sätt. Det kommer förutom för mig att gagna min omgivning på bästa sätt. Till mina barn, min familj, min partner, vänner, bekanta, arbetsgivare osv. Så är det för andra med och är det så att andra för en stund visar sitt engagemang till mig oavsett orsak så är det en ynnest.

Det behöver inte alls vara relevant eller rätt. Det behöver inte vara något som gör mig glad eller ledsen utan bara det faktum att det sker, är en ynnest.

Det är sedan upp till mig att hantera det jag får till livs. Är det saker som jag kanske behöver fundera över så är det bra. Är det saker som jag känner inte alls har med mig att göra så är det bra att sortera bort det. Är det sådant som jag märker berör mig ja då är det något som jag själv behöver processa med i mig själv oavsett den andra. Allt som sker har betydelse utifrån min egen reaktion och hur jag hanterar det. 

Jag har under en tid känt att det är så mycket synpunkter som finns i olika sociala medier och jag märker hur jag ibland blir förfärad över människors åsikter och uppfattningar särskilt när det handlar om andra människor i form av förtryck, att utsätta andra och sådant som är nedsättande mot andra oavsett om det är mot invandrare, kvinnor, män, politiska personer osv. Det är en massa åsikter som sprids och en massa konstiga beteenden. Men i samma stund som jag går in och kommenterar detta och försöker stävja det som sker eller fråga då jag inte förstår då släpper jag också mitt eget fokus och börjar ha en massa åsikter om andras beteenden.

Självklart är det ok och kanske ibland nödvändigt att stävja de värsta övertrampen men det sker på en bekostnad.

Avsikten var idag att skriva just om det senare men det blir ju samtidigt en reflektion som handlar just om mig själv. I det jag ser andra gör speglar jag mig själv på något sätt.

Har du lätt för att engagera dig mer i andra än i dig själv?