Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

torsdag 15 september 2016

Jag tror att jordaxeln går rakt genom min kropp

Ibland är vi bara så totalt fast i vårt eget och våra egna bekymmer och vårt eget liv. Det är som om det inte finna något annat att fokusera på än just oss själva och det som kretsar runt oss. Människor som sviker oss, föräldrar som inta varit närvarande och kanske partners som vi tycker gör livet surt för oss. 

För ett tag sedan träffade jag en man som uppenbarligen hade det tufft på olika sätt. Inte bara det att han kände sig ensam och var osäker utan han var också starkt fokuserad på det som andra gjort honom. Hans fokus var så stort att han i stunder knappt kunde andas. Att lyssna på honom fick mig att känna att jag själv fick stark andhämtning, blev förbannad, kände likgiltighet och blev till och med uttråkad. Han väckte känslor som det var lätt att känna in och det var inte svårt att förstå att andra kunde känna liknande, som han också beskrev. Hans tillstånd var ett uttryck för någon typ av ångest i kombination med att hans starka fokus i att känna sig som ett offer. 

I dessa lägen, när det är som med mannen, är det inte meningsfullt att samtala, det leder ingen vart eftersom personen inte kan ta in vad som sker utan lyssnar enbart för att få bekräftelse på det som personen redan tror sig veta. Karusellen snurrar för fullt och enda sättet att stoppa detta är att stanna karusellen. Få personen att stanna upp. 

Ibland krävs det någon som är mer dominant, som kan rucka till det som sker. Ni kanske har sett på gamla filmer när någon upplevs som hysterisk är det ibland någon som ger personen en örfil för att rucka på det som sker. Jag förespråkar inte våld så det är inte det jag talar om men ibland behöver man visa att det går att skapa kontroll över ett kaos som pågår. Att vara bestämd, skälla ut personen eller som jag varit tvungen ibland att göra, vara tydlig med vad jag tycker om personens beteende och vad det väcker för känslor i mig. Detta kan få karusellen att tillfälligt stoppa upp helt. Personen blir ryckt ur det sammanhang han tidigare försatt sig i.

När vi är så inne i det som är vårt eget och det som kretsar runtomkring oss själva är vårt ego som starkast. I dessa lägen finns inte alls någon möjlighet att skapa en förändring, om inte något drastiskt sker.

Jag var under stor del av mitt liv i stunder totalt fokuserad på mitt eget och mina egna behov. Min historia och mitt behov av bekräftelse och få det på mitt sätt, var min drog.

Kan du ibland försätta dig själv i en ego- trans på det sätt som jag beskriver där du ältar och ältar utan att hitta en väg ur?

Idag är en dag jag släpper fokuset på min egen person.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948