När jag accepterar det som känns

I ilska ligger rädslan. Rädslan att misslyckas, rädslan att lyckas, rädslan att tappa kontroll, rädslan för känslor som åter känna ja egentligen rädslor för vad som helst som väckts eller kan väckas. 

Gammalt eller nytt så länge det väcker känslor blir det en kraft vi kan vilja mota bort på ett eller annat sätt. En kraft som vi ofta tänker kräver en ännu större kraft en den kraft som gör oss rädd.

Tänk om detta enbart är en föreställning att den kraft vi samla inom oss behöver vara av samma art och kraft eller rentav större kraft än den kraft vi tror vi möter? Tänk om det är så att vi kan möta våra hemska känslor med en helt annat kraft och till och med dess motsats? En kraft som kanske är positiva eller åtminstone neutrala? Vad skulle då hända? Rädsla mot kärlek. Rädsla mot acceptans. Vad tror du skulle hända inom dig då?

Vi har lärt oss att det som upplevs som våldsamt ska mötas med samma våldsamhet och gärna mer för att besegra det som finns framför oss. Vi spänner våra muskler, blodet samlas på de ställen där syresättningen behövs främst och mer eller mindre försvinner där syresättningen inte är avgörande. Det kan till och med svartna för ögonen för att stänga ute all risk för att vi skulle bli svag. Vi samlar ihop vår kropp för strid. Ni inser vilken energi detta tar och vilken anspänning det är för vår kropp.

Tänk om vi istället kunde lära oss att det vi känner ibland inte alls är en fara utan enbart en gammal känsla som gör sig påmind och som vi inte alls behöver agera på som vi gjorde när vi blev sådär rädda? Tänk om vi istället skulle våga gå emot den känslan med en annan känsla som är positiv och lustfylld eller åtminstone neutral? Ta detta med bastu och vinterbad. Hjärnan säger; - Aldrig att jag går ner i en isvak där vattnet är + 1 grad! Kroppen säger; - Mmm detta har jag varit med om tidigare och visst det känns lite kallt men wow vilken känsla det är efteråt och jag kommer inte att uppleva att det är kallt!

När vi våga skriva över de gamla känslorna vi har med nya känslor kommer vi successivt att helt radera de gamla beteenden vi haft i samband med denna känsla. Vi lär oss något nytt. Det är precis så man arbetar när man via KBT lär om och lär rätt. Vi utsätter oss för risken men vi lär oss att agerar på ett annat sätt. Tänk dig en hund som är rädd för att möta människor men du vill ändå försöka komma hunden nära för att hjälpa hunden att vänja sig vid att det inte är farligt, hur skulle du göra då? Tvinga dig på hunden eller sakta sakta möta hunden på hundens nivå tills dess att hunden vänjer sig vid dig, eller hur!? Denna typ av övning lär både kroppen, känslorna och hjärnan att successivt ändra ett inlärt beteende till ett annat beteende.

Vilka inlärda beteenden har du som du skulle behöva titta på?

Idag är en dag jag är uppmärksam på mina inlärda beteenden och ser vilka jag skulle vilja ändra på.