Jag vågar inte välja bort

Jag har i hela mitt liv jagat för att skapa relationer och möten. Möten vars syfte varit att bekräfta mig själv. Förbli i sammanhang och fylla det tomrum som ensamheten annars skulle skapa. 

Dessa möten och relationer har sedan i sin tur skapat behag eller obehag. Många gånger förälskelser som sedan lett till komplikationer men även andra typer av sammanhang som blivit komplexa och inte alltid behaglig. Givetvis har det också varit sammanhang som vuxit i styrka och idag är det viktigaste och mest värdefulla jag har. 

Men det har också varit sammanhang som jag inte varit komfortabel med men samtidigt haft svårt att släppa. Jag har insett att den eller de jag är tillsammans med skapar situationer jag inte gillar eller bara det att sammanhanget är stressande eftersom mitt intresse inte är tillräckligt stort eller att konsekvenserna att vara med upptar min tid på ett sätt som påverkar andra relationer eller sammanhang. 

I dessa lägen inser jag att jag behöver göra avslut och gå vidare samtidigt som en annan kraft i mig vill stanna kvar i rädslan att missa ett sammanhang. Detta kan ibland bli en stress i mig, detta att inte direkt ta konsekvenser av min egen uppfattning eller känsla. Känslan att förlora något är starkare än känslan av att  välja bort något för att skapa något annat eller ta hand om det jag redan har. 

Jag säger ja för ofta och jag säger nej för sällan.

I både ett ja och ett nej ligger det ett tydligt ställningstagande men samtidigt ett stort ansvar. Bristen på nej har inneburit att jag misskött andra sammanhang och relationer som ökat min ensamhet istället för att befästa mina sammanhang. Jag har så starkt krampaktigt hållit fast vid alla mina sammanhang och samtidigt skapat nya tills dess att jag tappat greppet om alla. Inte för att jag själv släppt taget för att fånga nya utan för att jag misskött de sammanhang jag haft och dessa släppt taget.

Detta har resulterat i att det jag fasade över och så starkt ville undvika, inneburit att jag fått det jag fasade över.

Att starta relationer och sammanhang har ett värde men samtidigt finns det en ärlighet att också våga avsluta sammanhang om de frestar på andra sammanhang jag anser är mer viktiga eller på det sammanhang jag vill avsluta. Både som en ärlig handling så att var och en blir klar över min agenda för att enklare kunna styra sin egen. Ide fall jag misskött mina sammanhang har det handlat om att jag enbart haft ett eget syfte att få inte att ge.

Hur ärlig är du med dina ja och nej? Står du upp för dig själv men samtidigt är tydlig mot andra?

Idag är en dag jag vågar säga nej för det som jag önskar välja bort.