Acceptans

Om jag inte vet var jag är, är det omöjligt att ta mig därifrån. Det finns ingen chans eftersom jag då inte vet vad jag ska förändra. 

Att inte veta vad jag vill skapar samma förvirring. 

Att ha en massa åsikter om andra innebär att jag inte ser min egen del. Jag fokuserar på vad andra gör och är. Jag tänker att det som är utanför mig själv är orsak till varför jag har det som jag har. 

Oavsett om det har skett i min uppväxt eller i min nutid har jag åsikter om vad andra gjort mig som ursäkt för mitt mående, mina beteenden och karaktärsdrag. 

När jag fokuserar på andra som jag ändå inte kan förändra. När jag fokuserar på det förflutna som jag ändå inte kan förändra. Då sitter jag fast och kan aldrig ta mig där i från. 

När jag accepterar allt som hänt mig, allt jag gjort, tänker och allt jag känner vet jag var jag befinner mig. 

När jag accepterar att det jag kan förändra är mig själv och ingen annan,  inget annat, då finns det en väg ut. 

När jag vet vilka tankar, känslor och handlingar jag vill ha, då vet jag var jag ska. 

Jag vet var jag står jag vet vem som kan ändra på det och jag vet var jag vill.

Då finns chans till förändring. 

Har du accepterat allt i ditt liv, accepterat vem som kan ändra på det och vet vad du vill? Om, hur gjorde du? Om inte, vad får detta just nu för konsekvenser för dig?