Hindrar min egen framgång

Jag trodde på någon annan. I den lögnen levde jag . I den lögnen verkade jag. I den lögnen lät jag andra förstå att det var jag. I den lögnen handlade jag. I den lögnen lade jag mina strategier. I den lögnen fattade min omgivning ingenting. 

Mina känslor hade cementerat en lögn som om den var sann. Den präglade hela mitt liv. I den lögnen var det inte meningen att jag skulle lyckas eftersom min sanning var en annan.

Det var inte meningen att jag skulle få det bästa, den snyggaste, bli rik, kunna känna glädje, vara intelligent, smart, snygg, klok. Ha det bästa för att jag var den bästa, värd allt. Så var inte min sanning. 

Jag tog det jag fick och fick jag inte det så tog jag det ingen annan ville ha. Jag nöjde mig med något eller inget alls. Även det var ok. 

Bara jag fattade min strategi. Ingen annan. Jag bar på en lögn som var min sanning. Min verklighet. 

Jag hade lärt mig att " I was not worth it!"

Min sanning hindrade mig att lyckas. Min sanning gjorde att jag snubblade innan målsnöret eller missade mina lopp helt. 

Min sanning gjorde att jag skapade mitt kaos som bevis på att jag inte kunde lyckas. 

Visst hade jag framgång på flera plan, utifrån sett.  Men fick jag framgång hittade jag ett sätt att förändra det till ett misslyckande eller att jag inte kunde behålla det jag hade.

Jag trodde inte på mig själv, vem i min omgivning hade anledning att tro något annat?

När, ja när skulle alla andra komma på att jag var en lögn ett fejk som inget kunde och inget var värd? Den rädslan drog mig känslomässigt till misslyckandet.

Jag hindrade min egen framgång så jag inte tillverkade en ny lögn. Min sanning var ju inte att jag var värd.

Idag har jag intellektuellt fattat att jag levt i min egen lögn. Känslomässigt förstått att jag är värd att älskas inte minst och kanske främst av mig själv.

Hur är det för dig. Har du fastnat i en lögn som någon annan gjort till en sanning för dig och som du sedan valt att tro på?