Aggression och ilska

Blir jag ilsken och aggressiv handlar det om en stark reaktion på något som väcks av något inne i mig. När reaktionen är så stark att jag kommer i affektion sker det också okontrollerat.

Vilken aggression eller ilska jag än känner och visar så är det något jag tillåter mig själv att ta in och ge uttryck för. Jag tillåter något som sker utanför mig själv att komma in i mig själv i form av en känsla. Jag har en dörr öppen för att låta mina grundkänslor av kärlek och balans dopas av inre reaktion på en yttre händelse.

Oftast grundar den sig på något som jag återigen känner. Jag reagerar spontant på något gammalt som återväcks. 

Visst kan jag reagera på nya saker i livet som känns tokiga, orättvisa, dumma och fruktansvärda men valet på hur jag reagerar styrs av min historia och vad jag tillåter att öppna upp i mig 

Är jag i balans och har koll på mitt förflutna i form av gamla tankar och känslor är det inte självklart att mitt val av reaktion är byggd på attack. Attack innebär att jag känner mig hotad och att jag inte finner en väg därifrån. Däremot kan jag känna känslor av aggression och ilska och tillåta mig det men det är inte självklar att jag behöver agera på det.

Jag talar inte om att vara kontrollerad utan jag talar om att finna balansen i mig och vara där. Jag talar om att se vad som sker utanför mig själv och vilka val jag gör inne i mig i det som sker utanför mig själv. Mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Hur jag reagerar är styrt av min balans att jag reagerar är styrt av vilken tillgång jag har till alla mina känslor. Kärlek och rädsla står mycket nära varandra på samma sätt som ilska och kärlek. Hur kan det komma sig att det är så?

Någon har sagt att det finns bara en känsla och det är kärleken. Allt annat är brist på kärlek.

Har du tillgång till dina aggressioner och din ilska? Vad tänker du om det? Vad känner du i detta och vilka handlingar använder du dig av när dessa känslor kommer?