Fattigdom

Jag kan vara fattig på olika sätt. Jag kan vara fattig på pengar, mat och bostad. Jag kan ha ett allmänt fattigt enkelt materiellt liv men ändå ha ett rikt inre och yttre liv. 

Jag kan också äga stora arealer mark, ha gott om pengar och äta mig mätt varje dag men ändå ha ett tomrum inom mig. 

Fattig på ett rikt inre liv med dagliga  insikter förminskar mig själv och min person. Jag slutar växa och utvecklas vilket leder till att jag sakta går bakåt istället för framåt. Gå framåt i den mening att jag reflekterar över det som sker och är närvarande. 

Ett liv utan nära vänner går att överleva men tillgången till nära vänner ger mig själv möjlighet att relatera till närhet, kärlek och acceptans. Inte som ett beroende men för att just få chansen att villkorslöst relatera till andra. Jag kan få vara den jag är och pröva min egen fortsatta utveckling med andra. 

Jag är rik om jag väljer att leva ett enkelt yttre liv men med stora rikedomar inom mig. 

Att vara fattig i själen är en större saknad än ett fattigt yttre liv. Självklart behöver vi mat och vatten och någonstans att vara men det skyddar bara vårt yttre. 

Ett råd jag fick ta del av nyligen handlade om fattiga barn. I de råd som nämndes fanns främst, ge barnen din tid. Det är det barn främst behöver, din tid av närvaro tillsammans. Ge dessa inte ett mål mat, ge barnen ett mål mat tillsammans med dig.

Alla behöver mat men vi behöver också definitivt närvaro av oss själva och andra. 

Hur närvarande är du för dig själv och andra? Hur rik är du?