I min skugga

När jag går med sådant som jag döljer för mig och andra bär jag på en skugga som alltid kommer att följa mig. Hur jag än står kommer jag att ha denna skugga med mig. När jag finns bland andra som inte döljer något blir min skugga så tydlig. När jag är med människor i sitt eget mörker och som bär på sin egen skugga kan ljuset av det mörker upplevas som att min skugga är obetydlig. Men mörkret bedrar. 

Med mina oärliga handlingar följer en skugga som endast bleknar i skenet av mitt eget erkännande. När jag ser min del och tar ansvar för de handling jag gör och de tankar jag har sker upplösningen. Min skugga byter skepnad och blir enbart ett fenomen. 

Min skuld uppstår i min egen del. 

Svårigheten ligger ibland att se min egen del till allt som sker. I min del uppstår skulden. Skulden kläs i min egen osanning. Osanning som jag alltid förvaltar själv men som däremot har sitt ursprung från mig själv eller från någon annan. 

Hur ser dina skuggor ut?