Ta ett steg tillbaka

Jag har ett dominant sätt. Jag har forcerat. Jag har kontrollerat. Jag har styrt. Jag har hävdat min syn på saken. Jag har haft svår för att vara tyst. Jag har talat högt. Jag har alltid haft något mer häftigt att berätta. Jag har utmanat rummet. Jag har tagit risk. Jag har hävdat mig genom att göra. Jag har låtit mig bli bekräftad. Jag har varit modig. Jag har varit orädd. Jag har haft en bra självsäkerhet. Jag har hjälpt andra. 

Men..

Jag har även känt mig obetydlig. Jag har varit rädd. Jag har haft låg självkänsla. Jag har känt mig blyg. Jag har känt mig liten. Jag känt mig undergiven. Jag har upplevt mig vara ett offer. Jag har alltid undrat när andra ska komma på att jag inget kan. Jag har svikit andra. Jag har svikit mig själv. Jag har varit beroende av andras åsikter och erkännande. Jag har pådyvlat andra mina åsikter. Jag har hjälpt andra för att inte ta i det som var mitt eget. 

I mig bodde en rädd pojke som bara vill ha kärlek. 

Idag...

... väljer jag att ta ett steg tillbaka så ofta jag kan för att låta andra ta plats.

Jag väljer att lyssna och låta andra skapa sina erfarenheter. Jag väljer att låta andra bilda sig sin egen uppfattning utifrån sina tankar och känslor. Jag väljer att inte utmana utan bara finnas där. Jag väljer att se mitt eget och visa min väg för mig. Jag väljer att nå mina mål, inte andras. Jag väljer att bekräfta mig själv, inte bli bekräftad genom andra. 

Jag säger inte att jag alltid lyckas men jag försöker. 

För att lyckas behöver jag hålla inne mina hästar. Det är först då jag ser hur världen utanför mig själv egentligen ser ut. Det är först då jag vet vad jag kan välja mellan och vad jag vill välja bort. 

Hur gör du för att coacha dig själv?