Åter igen upplever minnen från förr

Vi hade gärster för ett tag sedan. Vi har träffat dom några gånger och den ena är enkel att ha att göra med och det går att hitta samtalsämnen, det finns en nyfikenhet från båda hållen. Liknande lynne och det finns en harmoni i samtalet och när vi är tillsammans. Det känns kul att träffas. Men, ja just det, där finns ett men och det är att jag sa att det var ett par. Den andra är helt omöjlig att få kontakt med. Jag inleder ett samtal som avslutas direkt med ett ja eller ett nej. Jag startar upp ett nytt samtal igen och igen men inget får rot. Jag vet att personen i onykter kan vara annorlunda. Det saknas i nykter tillstånd en nyfikenhet, en vilja och ett intresse. 

Absolut ligger detta hos mig. Jag kan ha svårigheter att hantera tystnaden och intresset men det finns något annat som väcker min instinkt och jag vet att jag egentligen vetat det ett tag. Det handlar inte om att personen suger energi eller något sådant det handlar om något helt annat. Jag har sett detta tidigare och i helt andra sammanhang och jag känner igen det så väl. Denna ovilja och denna brist på nyfikenhet. Detta att inte ens försöka. 

Personen har alkoholproblem och har svårigheter när det inte finns alkohol. Fokus handlar enbart om att få alkohol och att bli onykter och denna gång körde personen bil eftersom de skulle hem på kvällen. 

Samma beteende har jag sett hos min pappa och det är mer än olidligt. Jag har inga problem att hantera att det är så men jag behöver välja bort att dessa personligheter om situationen skulle komma på tal igen. Det blir intetsägande, tråkigt och min egen nyfikenhet försvinner eftersom inget händer i mötet. Jo en sak händer och det är min egen nyfikenhet som sakta avtar och jag väljer att gå undan eller få det överstökat. Nu är jag en vänlig människa så jag väntar in tills det är dags att skiljas. 

Min pappa saknade intresse för allt om det inte handlade om det som var i hans fokus. Fokuset rörde sig inom tre områden; alkohol, kvinnor och bekräftelse. Tyvärr lärde jag mig själv att bli på liknande sätt. Jag lärde mig att hanter två av tre situationer. Alkohol har aldrig varit något som varit viktigt för mig kanske på grund av min uppväxt och känslan att jag då skulle få brist på kontroll.

När min egen nyfikenhet och mitt intresse för andra människor skulle av någon anledning svalna i mitt liv hoppas jag att det blir det sista som jag gör. 

Kan du ibland känna igen något hos andra som du väl känner igen från din historia? Hur hanterar du det?

Idag är en dag jag reflekterar över händelser och var jag stött på dessa tidigare.