Mitt universalmedel

Det finns ett universalmedel för att kunna komma förbi våra ilska och vår rädsla eller låt mig säga våra rädslor för ilska är en typ av rädsla. Universalmedel som effektivt leder mig rätt trots mina egna negativa känslor som försöker tränga sig på.

Har ni försökt att vara arg och tacksam på samma gång eller varför inte rädd och tacksam på samma gång. Fungerar det, nej knappats. De är sina motsatser och ödmjukheten löser som ett lösningsmedel upp den rädsla eller den ilska vi bär på. Egentligen är detta ett undermedel. 

Framgången är hur vi ska lyckas att bli tacksamma eller hålla oss tacksamma förbi den rädsla eller ilska vi känner. Knepet är samma knep som gäller när vi vill gå ner i vikt eller få bättre kondition. Vi behöver hållas oss kvar vid vårt mål, träna och göra det regelbundet. Vi behöver skapa oss själva en rutin och gärna göra det varje dag. Denna regelbundna tacksamhet klär effektivt av rädslan och ilskan från oss själva. 

Jag minns för många år sedan, kanske var jag 15 år på den tiden. Jag satt i en spårvagn som det fanns då i Malmö. Jag kände då mig väldigt tacksam för att jag just då hade det bra och mådde bra. Tacksam för att jag var just jag. Jag minns inte sedan vad det var som hände men ett bra tag efter denna stund var det så många andra saker som blev bra.

Sedan glömde jag helt bort detta med tacksamhet och vara ödmjuk för det som var och åter igen tog jag upp mitt fokus på saker som jag var rädd för eller som jag ogillade eller var arg på. Drygt 35 år senare dök detta med tacksamhet upp igen och jag förstod att det var något jag glömt av som jag fick börja träna på igen. Träna på att vara tacksam. 

Idag märker jag att det är just tacksamhet som får mig att åter hitta min balans. Tacksamheten för det som är istället för otacksamheten för det som inte är, det jag inte har eller det som inte skett.  Ett bra exempel är mina barn som kanske inte hör av sig till mig som jag skulle skulle önska men samtidigt blir jag tacksam för att de svarar när jag hör av mig. Tacksamheten tar över mina fantasier om hur jag skulle vilja att det var vilket slutar med att jag ändå har det bra, känner mig mindre rädd att inte vara saknad och det har helt tagit bort eventuell ilska för det jag tänker att de inte gör. 

I varje stund, vid varje tillfälle och i allt som händer oavsett vad det är, finns möjlighet att se och plocka upp det jag är tacksam för. Solen som lyser i mitt ansikte, möten med människor eller varför inte mörkret som ger mig möjlighet att bli mer uppmärksam på mina andra sinnen.

Har du hittat vägen via tacksamhet? Hur gjorde du? Om du inte vet hur du ska göra pröva med att se det lilla.

Idag är en dag jag är ödmjukt tacksam för allt.