Vår smärtkropp

Eckart Tolle talar om vår smärtkropp. Smärktkroppen i oss som vill att vi ska lida och att vi vill plåga oss själva. En smärtkropp vi själva underhåller. 

Självförakt och självspäkning. Vi har religioner som till och med har detta som ett medel i själva tron genom att vi ska straffa oss själva. Jesus tog över vårt lidande genom att korsfästas för vår skull. Barn tar på sig skuld när föräldrar inte kan vara sams. Vi har en uppfattning om att om vi lider kan vi njuta mer av det vi har. Om vi inte kan känna skillnad vad är det då för gott med allt det goda. Lidandet har en så central roll i vår egen tolknings av mening med livet. 

Ofta är Smärktkroppen vårt stora hinder för egen framgång samtidigt som vi behöver gå igenom vårt smärtkropp för att nå framgång med oss själva. 

Smärtkroppen upphör att växa och att leva när vi känner kärlek och tacksamhet. Försök känna smärta samtidigt som du känner tacksamhet och kärlek till det som plågar dig. 

För de människor som väljer att leva i kaos kan man tycka att de som gör detta val borde också känna tacksamhet i kaoset särskilt om de valt detta. Jag tror att trots av vi känner oss bekanta med kaoset känner vi ändå den smärta som uppstår i kaoset.

Jag kan känna hur jag i perioder valt att leva med en smärta jag egentligen hatat. Jag har ägnat en stor kraft till att plåga mig själv genom att göra saker som ger mig smärta och samtidigt förakta mig själv för att jag gör eller gjort detta.

I tacksamhet är knepet gottgörelse och att förlåta. Dessa förlösande krafter blottar oss i vår smärtan men läker samtidigt våra sår.  

Jag har fortfarande både i nutid och dåtid kvar sådant jag behöver förlåta och gottgöra inte minst mig själv. Jag är övertygad om att jag även kommer behöva göra detta i framtiden för att kunna ha ett balanserat smärtfritt liv.

Kan du känna att att du bär på en smärta  som är eller blivit en del av dig? En smärta som du inte kommer förbi? 

Idag är en dag jag känner tacksamhet för det som är, även min egen smärta.