Vi uppskattar inte vår egen existens och kommer i försvar

Alla har vi något att lära av andra. Antingen för att vi är olika eller så för att vi just är lika. Ute i världen finns våra likar och motsatser oavsett vilka karaktärsdrag vi än har och båda har något att lära oss, var och en. Detta betyder också att jag själv har mycket att lära ut till andra. Detta blir bland annat tydligt i den samtalsgrupp jag leder som handlar om mäns möte med sig själv och andra.

Vi tar till oss olika förhållningssätt i livet beroende på hur vår uppväxt sett ut och vad som hänt under åren. Det blir delar av vår karaktär. Den ena är kraftfull och mer dominerande den andra mer skör och undfallande. En del andra antar olika karaktärsdrag beroende på situation och det kan variera. 

Inget karaktärsdrag är sämre än det andra. Inget är bättre. I alla karaktärsdrag finns det en bra sida men kanske ibland också en mindre bra sida beroende på de negativa konsekvenserna den mindre bra sidan kan ge mig. Oftast handlar detta om på vilket sätt jag förminskar mitt värde eller inte. Hur jag förringar mitt eget jag.

För ett tag sedan mötte jag bland annat två män som vid direkt anblick kunde uppfattas ha två helt olika typer av karaktärsdrag. Den ena undergiven och den andra dominant. Offret kändes som han behövde hjälpas, förövaren som han behövde dämpas. Det är lätt att missta sig i denna typ av möten. Deras yttre uttrycksmedel var tydliga och gick inte att missuppfattas men de inre närmade sig varandra och i vissa delar var de precis lika. 

Det fanns en sorg hos båda. Båda hade offret i sig. Båda var förövare på olika sätt. Båda hade ett destruktivt beteende. Båda var sköra och kärleksfulla. 

Båda behövde känna kärlek och våga tro på den, särskilt den egna kärleken till sig själv. Både behövde tro på sin egen kraft och sitt eget berättigande och värde.

Jag kände igen mig så väl som den person som både känt skörhet och varit ett offer på samma gång som jag haft ett yttre som stått för det bullriga och burdusa.

Det blev ett mycket spännande och intressant möte där jag kunde se hur den dominanta personen gjorde allt han kunde för att bistå och vara till hjälp för den undergivna. Båda möte sig själva genom den andra.

Kan du känna att du alltid måste försvara dig själv? Vågar du vara dig själv och möta alla delarna i dig samtidigt känna kärlek till din egen existens?

Idag är en dag jag slutar försvara min egen existens och känner kärleken till mig själv.