Vems ansvar är det?

Vems ansvar är det? Vissa vill lägga det på någon annan. Andra vill lägga det på kvinnan. Ytterligare andra lägger det på mannen. Det är reklamens fel, religionen, kulturen eller politikernas fel. Det är grannens fel eller myndigheternas fel. Det är invandrarnas fel, varför inte våra x fel. 

Vi pekar på andra för att skydda oss själva. Blir vi riktigt utsatta klankar vi även på oss själva så till den milda grad att hälften vore nog. 

Men vem fel är det och vem bär ansvaret? Egentligen är det enkelt. Alla bär sitt eget ansvar för sina egna handlingar. Ingen kan någonsin bära ansvar för någon annans handling. Aldrig någonsin är detta möjligt. Ändå är det så vi gör i tid och otid. Vi skjuter över ansvaret för på vad vi själva gjort eller utsatts för utan att på något sätt se vår egen del i det som skett. 

Jag kanske inte borde ha vistats just där den tiden på dygnet även fast vi lever i ett fritt samhälle. Jag skulle kanske inte ha cyklat utan hjälm även fast det var någon annan som körde på mig och orsakade mig skada. Jag skulle kanske inte varit så spydig. Jag skulle kanske inte varit så utmanande i mitt sätt. Jag skulle kanske vara mer försiktig. Jag kan inte leva ut mina egna inre fantasier och utsätta andra. Jag behöver förhålla mig till den plats jag befinner mig på Jag behöver se över mina egna värderingar. 

Jag bär i alla lägen ansvar för mina egna handlingar oavsett mitt namn, mitt kön, min kultur, mina värderingar och till exempel vad som hänt. Min del går jag aldrig fri från hur stor eller hur liten den än är. Min del handlar om mig och vad jag gör oaktat allt annat. Detta är viktigt i tider av utsatthet, förtryck, främlingsfientlighet och samhälle där vi alla ständigt befinner oss i förändring. Varje nytt steg jag själv tar har jag en del i där jag sällan enbart kan betrakta mig själv som ett offer. På samma sätt som jag ej heller bär ansvar för någon annans handling. 

Detta är en svår diskussion och en svår gränsdragning där jag alltid behöver vara uppmärksam och närvarande i det som sker eller har skett. 

Jag har både varit den som tagit på mig för lite som jag varit den som tagit på mig alldeles för mycket. Proportionerna har inland varit allt för skeva. Även här är det så att när jag själv är i balans blir det också enklare att urskilja min egen del i det som sker. Inte mer men ej heller mindre. 

Har du tendenser att gärna vilja skylla på någon annan eller något annat utan att oavkortat ta till dig din egen del?

Idag är en dag jag bär mitt eget ansvar för mina egna handlingar.