Känslokroppen lever ett eget liv

Vi kan tänka på ett sätt så vi får en känsla och vi kan göra saker så känslor uppstår men känslokroppen har ett eget liv fritt från tankens egen värld. Det är just därför vi inte kan tänka känslor för det kommer inte att nå ända fram. Känslorna kommer när de kommer på det sätt de själva vill, tids nog. 

Att gå en kurs för att nå en förändring oavsett vad det än handlar om betyder att vårt intellekt går en kurs. Vi vill bli bättre säljare, bättre närvarande, lära oss om inre förändringsarbete eller kanske rent av att bygga en fiol. Intellektuellt kommer vi att lära oss de statiska momenten och vi kommer teoretiskt att förstå hur man gör och varför. Men att få en känsla för det vi lärt oss som får oss att i vår känslokropp känna det vi lärt oss och känslomässigt både förstå och utöva det vi lärt tar tid, längre tid än den kurs vi gått. Det är också en tid som vi inte direkt kan påverka utan det kommer när det kommer om det vi lärt oss teoretiskt är viktigt för oss, att det finns en stark vilja att förändra och att det vi lärt oss är avgörande för oss. Då men först då kommer vi att få en känsla för det som bara kommer att finna där utan att vi direkt har kunnat styra över det. Känslan för något visar sig när det själv vill visa sig och känner sig mogen.

Ofta är det just känslan som saknas om vi inte når ända fram. Vår känsla vill inte adaptera det som teorin och intellektet lärt oss. Vi kommer att klara av det vi lärt oss till en viss nivå men mer än så kommer vi inte att nå. Först när vi oprovocerat fått känslan för det vi gör har vi nått en ny nivå som också kan vara avgörande för hur bra vi kan göra det vi lärt oss. 

Just detta med känslokroppens eget liv har varit avgörande för mig och jag har sett att först flera år senare har vissa saker kommit på plats och jag har först då förstått essensen med det jag lärt mig teoretiskt. Med mina erfarenheter har känslan sagta kommit på plats och jag har både förstått det jag lärt mig teoretiskt men också praktiskt på ett djupare plan. Det är också först då jag förstått vad det jag lärt mig handlar om. 

Ta körkort är ett bra exempel. Vi kan lära det teoretiskt men först efter ett bra tag får vi en känsla för körandet som gör att vi kan hantera det mer instinktivt. 

Jag gick en coachutbildning för många år sedan och vi talade mycket om känslor som jag tyckte att jag hade kontakt med. Efter ett tag förstod jag att jag saknade viss kontakt med mina känslor och ville så hemskt gärna lära mig just detta. Först flera år senare förstod jag att känslan kommer när jag är mogen. 

Förstår du vad jag talar om och har du erfarenheter av att det är först när känslan infinner sig som du riktigt förståt?

Idag är en dag jag accepterar att min känsla kommer när den kommer.