Idag är jag stabil som klippa men mjuk som sand

Det är så lätt att möta andra som fiender och se på mötet med någon annan som om denna är farlig eller bara stör mina egna vanor. Mina cirklar blir brutna vilket får mig att reagera. 

När jag är i detta mod handlar det ofta om att jag själv är i obalans och är rädd för något. Rädd för att tappa ansiktet eller kanske rädd för att inte kunna. Rädd för det jag inte vet och känner till. 

Det handlar om min egen grundinställning och hur jordad jag är i mig själv. Det mesta kanske inte alls är farligt men jag har ett defaultläge i mig själv som säger att det är så. Detta i sin tur, kanske på grund av att jag uppfattar mig själv på det sättet. 

Men det finns andra alternativ, jag kan välja själv hur jag vill förhålla mig. Val som jag vet kommer att förändra min egen relation till andra. Jag kan välja att allt jag möter är bra och att de är mina vänner. Jag kan välja att ha ett öppet sinne till allt nytt jag möter. Jag kan välja att känna mig som en klippa, motståndskraftig mot allt men mjuk mot alla jag möter. Bara det faktum att jag väljer att tänka så förändrar hela min hållning till min omvärld och troligen också till mig själv. Mer avslappnad och mer tillåtande. 

På vilket sätt har du idag förberett dig för att möta din egen omgivning?