Vad ska andra säga

Jag sitter på tunnelbanan nu på väg till jobbet. Jag skriver blogg, en annan på tåget håller på att trixa med kubrics kub, en läser Metro, en läser en bok, många tittar i sin mobiltelefon. Alla ser olika ut och jag känner ingen. Ibland kan jag känna igen någon men mycket sällan känner jag någon. 

Idag började jag tala med en person, han som satt med sin kubrics kub. Han hade mycket att berätta om sitt intresse att bli bättre med sin kub. Idag klarar han den på 13,6 sekunder. Skulle han göra det med förbundna ögon tar det ca en timme.

Jag känner ingen på väg till mitt arbete ändå märker jag så inställd jag är på att inte göra saker som andra kan ha åsikter om eller göra eller säga sådant som gör att andra kan tänka illa om mig. Visst är det intressant. Jag skyddar mig från något som jag inte behöver skydda mig ifrån. Jag är inte i en gemenskap men ändå tycker jag att jag är det och att jag behöver "uppföra mig". Det är som det finns en inbyggd kraft som får mig att skärpa mig bara för att det kan finnas andra som kan ha åsikter om det jag gör, hur jag ser ut eller vem jag är tillsammans med just då. Hur mycket styr detta mitt liv när jag inte direkt tänker på det? Hur mycket hindrar detta mig att leva mitt eget liv fullt ut? Mina värderingar och uppfattningar om andra som kanske egentligen är mina egna värderingar och uppfattningar som jag lägger på andra. 

Ju äldre jag blir ju mer märker jag att jag mindre och mindre bryr mig om vad andra ska tycka. Jag tänker att de får tycka som de vill och jag är som jag är. Men ändå finns det i mig djupt rotat föreställningar som besvärar mig och som givetvis enbart har med mig att göra. Jag kan intellektuellt tänka på ett sätt men ramlar ändå in i gammalt tänk och gamla känslor som jag verkar vara styrd att agera utifrån.

Vad ska andra tycke?
Vad ska andra tänka?
Vad ska andra få för bild av mig?
Kommer jag att bli utpekad?
Kommer människor att undvika mig och tappa förtroendet?

Jag har ibland märkt och speciellt förut när jag startade denna blogg att jag ibland kunde känna känslor av att andra skulle förskjuta mig eller bara inte gilla mig, eftersom jag kanske inte levde upp till deras förväntningar av mig. Idag har jag lagt det på hyllan, i stort sätt. Detta finns kvar ibland och kättar mig men jag vet var jag har det. Särskilt när jag lägger upp delar av min blogg som en statusuppdatering på min personliga facebook- sida får dessa tankar kraft i mig, särskilt när gensvaret där är ganska lågt.

Men ändå är allt föreställningar som sker varje dag i mig själv på en scen där det enbart finns en i publiken och det är jag.

Vad har du för tankar och känslor om att anpassa sig till din omgivning?

Idag är en dag jag vill göra sådant som faller mig in och sådant som känns bra för mig för att jag vill respektera mig själv, utan att bry mig vad andra tänker och tycker.