Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

söndag 7 februari 2016

Ljuset förlöser mig

Jag är nog beroende av ljuset på något sätt. Det är som om jag vaknar till liv efter att ha varit i ide när ljuset på våren hittar tillbaka till mig. Jag blir gladare, får mer energi och ser mer lösningar än problem. Det är som om energin behövs för att jag ska bli aktiv och få lust. 

Ljuset har alltid varit en viktig faktor för mig. Jag växte upp under 60- och 70- talet där mycket var mörkt, jag menar då inte sinnet utan färgerna var mörka. Vitt var inte aktuellt att använda utan det skulle vara mycket färger. Jag mins att jag målade en Vespa jag hade då mörkbrun, varför gjorde jag det? Huset jag bodde i då hade mörka grässtrå- tapeter, golvet var mörkt, taket var mörkt, huset var mörkt jag nästan ryser av hur allt var mörkt och absorberade allt ljus som eventuellt skulle kunna finnas. 

Däremot är jag uppväxt vid havet och vyer på land som var långsträckta vilket blivit viktigt för mig. Jag gillar att kunna känna att ljuset når mig och att det går att se långt bort. Jag älskar att gå långa promenader utefter stranden, det finns en befrielse i det. Ofta gjorde jag det med min hund när det var stökigt hemma, det blev på något sätt min friplats. Jag gick ofta och jag gick långt. Bara det faktum att jag var ute och gick innebar att jag fokuserade på andra saker och kunde också tänka igenom vad jag kände och vad jag ville. 

Idag är det på samma sätt, mina promenader och att möta ljuset och vyerna är viktigt och kanske just på grund av detta har jag svårt att tänka mig att bo på en plats där jag inte har kontakt med havet och ljuset. Det kanske är en inbillning men det är lite så det känns. 

Samtidigt så kan ljuset vara krävande eftersom den energin kan ställa krav på att jag ska vara ute och njuta av allt som finns där ute. Jag har svårt att se mig själv sitta inne en hel dag med strålande solsken utanför. Kanske är det en begränsning och något jag skulle behöva pröva. Konsten ligger inte i att sitta inomhus utan att sitta inomhus och känna mig nöjd med att jag gör det.

Hur är det för dig, är du påverkad av ljuset? kanske är det så att du blir oerhört påverkad på ett sätt som gör att du t.o.m kan känna dig lite deprimerad av att det är mörkt eller ljust? Vad tror du att det beror på i så fall?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948