Sluta förstå- släpp taget

Många av oss fastnar i historien. Det som hände någon gång och sedan dess förstört vårt liv.  Vi hänger upp det som hände som ett hinder för oss själva att kunna gå vidare i oss själva och få oss att leva ett mer drägligt liv. Mannen som blev avvisad av sin fru. Kvinnan som blev utsatt av en man. Mannen som inte fått kärlek från sin mor. Kvinnan som aldrig blev bekräftad av sin far. Vi hänger upp vårt mående idag på något från förr och skyller allt på det som hände då. Vi blir som besatta och kommer inte ur vårt eget skruvstäd.

Vissa skriver en bok om det som hänt, som många läsare gillar, eftersom det är så många som känner igen sig och bär på samma historiska sorg. Vi ältar alla i saker som varit och håller oss krampaktigt fast vid det. Fokus handlar mycket om den som gjorde det, sällan om oss själva som lät oss göra det.  Minnen av elände och minnen av det goda som varit. Vi klammrar oss fast vid det som påminner om det som hänt, gärna formade i gamla prylar som vi samlar på eller definitivt inte vill ha.  Vi vill hålla oss kvar i det vi hade oavsett om det var bra eller dåligt för vi vet i alla fall vad det var vi hade som identifierade oss. Viljan att släppa blir skrämmande. 

Alla vi som sitter fast jagar ett svar på frågan, varför, för att på något sätt kunna förstå vad det var som hände. Men tänk om det inte finns något att förstå. Tänk om det bara var. 

Vi som inte kommer vidare har inte lyckats förstå att det inte finns något att förstå. Intellektet behöver svaret för att förstå men vi kommer aldrig att kunna förstå. Det hände av en anledning som vi inte kan förändra och det hände av någon som inte är vi. Hur ska vi kunna förstå när vi ibland har svårt att förstå oss själva. Kanske är det så  att vi behöver sluta försöka förstå för det kommer aldrig att lösa vårt problem för problemet är vi som håller oss kvar i det som varit. Önskan eller kravet om att förstå och hitta ett intellektuellt svar kommer enbart att hållas oss fast i historien.

Släppa taget om kontrollen och släppa kravet om svar på frågor som aldrig kommer att finna sina svar, kan vara vägen ut även fast det kanske just nu är svårt att förstå just detta. Släpp taget och lita på den kraft som finns i dig själv att läka det som varit genom att acceptera det som hänt. 

Vårt intellekt vill lösa problem och få svar på frågor. Inget kommer att bli löst av det som varit. Det enda vi kan lösa är det som är. När vi vågar förändra vårt sätt att tänka och göra, först då när vi själva vågar att ta ansvar och hantera det som är finns möjlighet att släppa tagit till det som var.  Först då blir historian oviktig. 

Är du en människa som vill förstå allt och har svårt att släppa det som varit så länge du inte fått en förklaring som passar dig?