Du är min Gud

Jag har en Gud. Jag har en tillit till den guden. Ibland tvivlar jag och tror inte ett smack på honom när jag står som mest ensam. Men många gånger har jag en Gud.

Det har varit stunder som min Gud varit någon annan och jag också trodde att det var min Gud. Det började med mina föräldrar. Men det visade sig att de hade andra egna gudar framför sig och såg nästan inte mig. Nu är de döda och jag hoppas att de slutligen fann den Gud som är bra för var och en. 

Jag blev som mina föräldrar och jagade gudar över allt. En Gud som fick mig att glömma. En Gud som fick mig att sluta känna. En Gud som såg ut som Gud men var djävulen själv. En Gud som kunde vara stand in för den Gud jag saknade. En Gud som jag trodde var Gud men som var någon som i sin tur sökte mig som Gud. 

Jag försökte också vara Gud själv för andra, någon slags allvetare och hjälpare. Men fann enbart substitut för det jag själv sökte. 

Länge sökte jag Gud i kärleken och närheten. Dessa skulle ge mig lugnet och harmonin. Men ofta kom de också med andra budskap och krav som jag inte ville ha. Det visade sig att dessa gudar var de gudar som mina föräldrar också hade jagat. 

Det budskap jag trodde Gud skulle haft med sig var ofta döljt och insvept på sätt jag inte visste hur man packade upp. Långt senare förstod jag att jag aldrig förstått vad budskapet egentligen betydde. Ett av dessa var kärlek.

Jag var övertygad, ganska länge att kärlek och Gud ibland var samma sak och att de gömde sig i tillfredställelse, sex och bekräftelse. Den övertygelsen höll nästan på att ta livet av mig och ödelägga allt det jag byggt upp med andra. Efter upptäckten insåg jag att jag sjunkit mycket djupt och tappat min egen  kontroll. En kontroll jag trodde jag haft men insåg att jag hela tiden saknat. 

Först när jag slutade leta och erkänt för mig själv att jag inte hade kontroll och istället insåg att jag var maktlös började jag att möta något nytt. När jag sakta sakta började granska mig själv och se vem jag var och vad jag hade gjort. När jag började se hur jag hade försökt styra det som inte gick att styr och låta bli att styra det som jag kunde styra. Först då började jag inse hur mitt letande efter Gud varit förgäves. 

Jag hade hela mitt liv sökt efter något jag trodde jag saknat. Jag hade hela mitt liv försökt kompensera för det jag trodde jag aldrig ägt. 

Den Gud jag sökte fann jag aldrig där jag trodde jag skulle finna den. Den Gud som skulle visa mig den väg jag aldrig själv funnit.

Det visade sig att det jag sökte hade jag redan. Jag hade redan allt och behövde inget. 

Den Gud jag sökte var mitt genuina jag. Fylld av kärlek. Fri från skuld och skam. Uppstånden och befriad. Välsignad och vägled av mina egna reflektioner av det som skett. Tydliggjord att det finns det jag kan förändra och der finns det jag inte kan förändra och att jag lärt mig att inse skillnaden.  

Inget mer sökande utan det gav mig egen frid i min kropp och min själ när jag insåg att jag inte ska sätta några andra gudar framför mig själv. Tillit till att jag själv har kraft att i varje stund finna det som är bäst för mig genom att lita på min egen inre kraft. Att inte ingripa mer än jag behöver och finna lugnet, balansen och friden i mig själv. Då vägleder jag mig själv på bästa sätt. 

Nu är jag hemma med min Gud. 

Vem är din Gud?