Svart eller vitt

Det är inte det vita som leder mig bort. Det är det vita som får mig att närmas. Det är inte det vita som låter mig förgöras. Det är det vita som får mig att växa. Det är inte det vita som får mig att bli beroende och utsatt. Det är det vita som möter kärlek och finner förlåtelse.

Det vita finns där när jag behöver det. Det är det svarta jag ska ha uppsikt på. 

Det är det svarta som färgar och täcker. Det är det svarta som styr och ställer. Det är det svarta som raserar de vägar jag skapar. 

Det svarta har ibland en tendens att klä sig i vitt och skapa en illusion. Då behöver jag vara på min vakt. Jag behöver vara uppmärksam på vilket syfte jag har så att det inte bara åter en gång är ett sätt för mig att skapa kontroll på något jag varken behöver ha kontroll på eller vill ha. 

I en värld där allt är vitt behövs varken kontroll eller skydd. I en värld som är vit behövs inte styrka eller jakt. I en värld som är vit kommer det jag behöver att finns där när jag behöver det. I en värld som är vit har jag allt från början och saknar inget. I en värld som är vit är jag tacksam och nöjd. 

Men i en värld som är svart jämför jag och tror att allt är en kamp. I en värld som är svart vill jag vill ha mer. 

Det är inte det vita jag behöver fasa, det finns alltid för mig och försvinner aldrig. Det är det svarta när det med sin styrka tar för stor plats.  

Tänk dig en vägg som du målar vit. Väggen glänser och lyser. Minsta lilla mörka fläck kommer att synas. Med svart färg kan du täcka den vita färgen ganska snabbt. Det svarta absorberar allt det ljusa och nästan äter upp det vita. Tänk nu tvärt om, du har en svart vägg som du vill måla vit. Du kommer att få måla flera gånger för att täcka allt det svarta. Så fungerar också vi. När det svarta får fäste är det svårt att behålla det vita. Vi behöver i varje stund bekämp det svarta så det vita får chans att lysa och dominera. De små mörka fläckarna  behöver hållas efter. Men det är inte genom att undvika att se det svarta som det försvinner utan det är genom att belysa det och acceptera att det finns. Det är först då vi har möjlighet att hantera det. 

Jag är en människa med svart och vitt och nyanser av detta. Jag är en människa som reflekterar för att det är bra för mig. I min färglåda finns också regnbågen alla färger. Dessa umgås jag med varje dag. Det är däremot kontrasterna svart eller vitt som för min kamp och som jag behöver belysa. 

Hur ser din färgpalett ut? Har du tillgång till alla färger och kontraster? Målar du med det som du tror att du målar med eller döljer sig en helt annan kontrast under dina penseldrag?