Lögnen är en drog

Vad är att tala sanning och vad är lögn? När är det ok och när är det inte ok att ljuga eller att glida på sanningen? Svaret på dessa frågor måste var och en ta reda på. Det finns inget rätt svar men jag vet var jag står. 

Lögn kan vara något vi tar till när vi vill vara någon vi inte är eller dölja något vi gjort eller inte gjort. Vi är rädda för konsekvenserna av sanningen och därför ljuger vi eller vi inser att vi inte kommer att lyckas om vi inte glider på sanningen.

Vi vill med andra ord ta genvägar. 

Många kan lyckas att bevara en lögn väldigt länge. Andra faller dit ganska snabbt och blir avslöjade. En lögn är något som finns kvar i oss och belastar vår brist på närvaro. Vi blir stressade eftersom vi löper risken att bli avslöjade. Någon kan komma på att vi ljuger och i och med det får andra veta hur vi egentligen beter oss. 

Lögnen är givetvis ett problem för den som blir lurad men der är ett precis lika stor problem för den som luras. I lögnen tror vi att vi äger kontrollen men i själva verket är det just kontrollen vi förlorat när vi börjat ljuga. Den som inte ljuger behöver inte heller hålla koll på sanningen  utan vet i varje stund vad som hänt. Den som ljuger har bekymmer med att veta vad han sagt till vem och när.

Bär vi på en lögn bär vi också på ett problem. Problem har tendens att äta upp oss innifrån om vi inte befriar oss från problemet. Att inte erkänna för sig själv situationer eller saker som hänt eller hur vi mår är också en lögn på samma sätt som att tro att gamla oförrätter som påverkar oss starkt känslomässigt och skapat rädslor kan glömmas bort och gömmas utan att bearbetas. 

Den som ljuger har lärt sig det någon stans. Föräldrarna kanske ljög eller att vi tagit till lögnen som en genväg och märkt att det fungerade. Vi fick en tillfällig lättnad. Men den är som en drog, vi blir snabbt tillfredsställda men får bära ångesten och kanske skadorna av drogen resten av vårt liv. När stressen blir som störst av alla lögner vi gjort blir vi sjuka. Vi blir starkt påverkade av alla de lögner vi levererat och all den skam och skuld som detta innebär. Lögnen blir som en snurrande spiral som tar oss längre ner i ett djupt träsk av lögner, svek och brist på tillit. 

När vi är i lögnens land är vi inte fria.

Den som börjat ljuga har också lärt sig genvägar. Genvägar som är förödande. För att bli frisk från detta beteende krävs ett noggrant arbete för att bli lögnfria igen. Vi behöver gör ett noggrant självgranskande arbete. Vi behöver renas. Att ljuga är en drog och för att sluta ljuga behöver vi bli ljugfria. Vi behöver direkt sluta ljuga och göra precis tvärt om, tala sanning om allt. Även berätta det som vi tidigre ljugit om och där vi troligen också skadat andra. 

Först när vi själva varit lögnfria under lång tid ökar möjligheten att aldrig ljuga igen. 

Den som är inne i en värld av lögner går det inte att lita på på samma sätt som du inte kan lita på någon som är inne i ett aktivit missbruk. Den delen av personen är inte att lita på. För att förtroendet ska kunna komma tillbaka krävs total ärlighet och ett totalt erkännande till de lögner man använt sig av. En total rannsakan. 

Jag är en gammal lögnare och jag lärde mig det som liten, jag fick fördelar av det. Jag lärde mig att jag kunde ta genvägar för att tillfälligt lätta på min egen ångest. Jag ljög för mig själv och jag ljög för andra. När jag blev vuxen fortsatte jag med lögnerna och för att klara av att lätta på ny ångest ljög jag ännu mer. Jag ljög för min partners och jag ljög för min familj. Jag hittade genvägar som gjorde att jag drog ner mig själv i ett stort svart hål. 

Allt detta briserade en dag och jag blev avslöjad på ett mycket brutalt sätt. Jag kan fortfarande se sviterna av detta men det var också det bästa som kunde ha hänt mig. Jag kom inte undan. För just att komma undan med en ny lögn, det är lögnarens knep och vapen. 

Kan man lita på en gammal lögnare? Ja absolut om lögnaren på riktigt tagit tag i sitt missbruk och rannsakat sig själv och gjort det arbete som måste göras. Men innan dess, nej inte alls.

Idag mår jag verkligen illa av att ljuga och jag har till och med svårt att se filmer där andra ljuger. Det vrider sig i magen. Jag kan känna igen den smärtan, den mentala och fysiska smärtan jag förut kunde känna av att själv ha ljugit. 

Vad tycker du att en lögn är? Hur mycket av en lögnare är du? Är du ärlig mot dig själv och andra?