Vi äger oss själva

Ingen är som vi. Ingen annan äger oss mer än vi. Jag äger mig själv och fattar alla mina egna beslut. Jag bestämmer vad som ska komma in i mina tankar och känslor och vad som ska stå utanför. Jag väljer själv vad jag boostar min hjärna med för att må bra och för att nå mina mål. Jag bestämmer vad som ska härska över mig och hur jag ska skapa min nya historia. Inget dåligt kommer in i mig och allt gott är välkommet. Jag är den som förbereder mig så att jag kan hantera motgångar och min egen historia som knackar på. Inget är någon annans fel.

Detta låter logiskt och klokt. Det är rimligt att jag själv är källan till hur jag själv mår och hur jag själv förhåller mig till det som sker både utanför mig själv och innan för mig själv. 

Men ändå, men ändå blir det inte alltid så. Jag tar både intryck av vad andra säger och vad de verkar känna. Jag tar intryck och tolkar. Jag skapar min egen sanning och jag låter mig själv bli ett offer när andra handlar. Jag låter mig ägas av något annat och låter mig bli styrd. 

Det är bra att vara känslosam och inte bara tänka. Det är bra att vara logisk och inte bara känna. Det är bra att agera och inte enbart känna och tänka. Jag äger allt detta själv även fast jag ibland inte tror det. 

Jag insåg att jag inte hade tillgång till allt detta och det blev förödande. Det var som att baka utan att ha alla ingredienserna, det blev inte bra. Jag trodde att jag hade koll men hade noll koll. Jag lät mig själv luras in att jag kände, tänkte och att jag agerade logiskt. Jag gjorde också det men utifrån helt andra syften och sanningar än de som var sunda. Jag trodde på mina egna lögner. Det var mitt misstag! 

Först när jag jag brutalt fick inse den sanningen började jag sakta göra nya val. Jag hade hela tiden gjort val men utifrån felaktiga och falska grunder. Grunder som jag själv trodde på och fabriserat.

När ska du göra de valen som grundas på en annan sanning än den som förför och förgör dig? Eller är du redan där?